Det svenska egenkontrollsystemet när det kommer till miljöskurkar har denna vår visat sina brister. Det handlar om de förorenade muddermassor som transporterats från Slussenprojektet i Stockholm till flera platser i Sörmland. 

Svenska Dagbladet ligger bakom grävet. Och några av skurkarna i dramat är redan kända. Det handlar om det tidigare Eskilstunaplacerade återvinningsföretaget som är skyldigt till batterihärvan. Nyckelpersonerna bakom lurendrejeriet dömdes för grovt miljöbrott, bland annat fick ägaren till företaget fyra års fängelse.

När polisen utredde skandalbolaget, var batterikrosset i fokus. Det handlade om brottets omfattning, men också miljöeffekterna spelade roll. Polisen kunde inte heller styrka att batterikross blandats ut med muddermassorna, och släppte därför den delen av utredningen.

Tillsynen bygger mycket på att avfallsföretagen tillhandahåller uppgifter och dokument för myndigheterna att granska. Men det är ingen enkel uppgift. Det tar tid och resurser i anspråk att upptäcka och följa upp brister. När skurkbolag dessutom lämnar in förfalskade handlingar försvåras arbetet ytterligare. 

Därför är det också svårt att veta hur mycket muddermassor det handlar om. Inte allt har gått att spåra, och det är säkert så att rätt mycket inte kommer hittas.

Leran från sjöbottnarna i Stockholms innerstad kan innehålla en mängd olika giftiga ämnen som är svåra att sanera bort och som inte försvinner ur kretsloppet. Massorna kan innehålla bly, nyckel eller några århundraden av oljerester. Det kan också finnas DDT och PCB. Det är inte lämpligt vid känslig natur, på odlingsmark eller i närheten av bostäder och skolor. Att använda det som fyllnad vid vägbyggen är inte lika riskfyllt.

99 lastbilsflak av dessa massor togs från slussenprojektet i Stockholm till en åkermark på Fogdö, Strängnäs. Enligt mannen som äger marken säger att det rör sig om omkring 2400 ton. Om det inte upptäckts av tillsynsmyndigheterna hade gifterna kunnat läcka ut i omgivningen under lång tid. Därför är det viktigt att miljöbrott av denna storlek upptäcks tidigt. Marken är nu förgiftad och Strängnäs kommun har beslutat att massornas ska bort. 

Också naturkänsliga och fågelrika Sörfjärden som rinner ut i Mälaren har fått de förorenade muddermassorna forslade till strandkanten. Tidigare har EK/ST rapporterat att massor som skandalbolaget hämtat vid slussen också använts som underlag vid ett vägbygge vid Bälgvikensjön. Till skillnad från Strängnäs har Eskilstuna kommun beslutat att massorna i Bälgviken inte ska forslas bort. Kommunen har bedömt att det är osannolikt att föroreningarna kommer påverka vattnet i bygden.

Brottets omfattning väcker en fråga om svenska tillsynsmyndigheter har resurserna nog att utföra sitta arbete. Till SvD berättar bland annat miljöjuristen Margarethe Svenning att statliga och kommunala tillsynsfunktioner är resurssvaga. Med mer resurser går det att genomföra fler stickprov och kontroller.

Miljöbovar som luras måste upptäckas i god tid. Annars kan följderna bli långvariga.