Ett första steg för att bli av med ett missbruk är att erkänna det. Därför måste missbruksvård organiseras på ett sådant sätt att det är enkelt för människor att söka den.
I en av Eskilstuna kommun sammanställd rapport på temat jämställdhet och missbruk, har elva kvinnor delat med sig av erfarenheter av att vårdas för alkohol- och narkotikaberoende i Eskilstuna. Klart är att kvinnorna inte vetat var de skulle vända sig för stöd och vård. Ofta har de behövt luta sig mot andra missbrukares erfarenhet av vårdkontakt, ibland har det varit anhöriga som hjälpt dem söka vård.
För kvinnor är detta särskilt allvarligt. Det tar ofta längre tid för kvinnor att söka sig till vård av missbruk än män, eftersom de har flera barriärer att komma över, som rädsla att förlora vårdnaden om barn. Den ojämlikhet som finns i övriga samhället finns även här. Alkohol- och narkotikaberoende kvinnor dras med ett starkare stigma. Män med missbruk tar ofta mycket mindre eller inget barnansvar. Att överbrygga denna klyfta är svårt, men behöver göras. Målet måste vara att fler kvinnor i missbruk ska söka vård så tidigt som möjligt.
Långvarig eller tidvis hemlöshet berörs delvis i rapporten. Orsakerna till sådant varierar från person till person. Men missbruk av olika sorts preparat eller alkohol är vanligt förekommande.
Kvinnorna berättar bland annat att det är för få platser på Stadsmissionens härbärge i Eskilstuna. Av härbärgets tio sängplatser är två tingade för kvinnor. Enligt Marika Eklund, tillförordnad verksamhetschef för Stadsmissionen i Eskilstuna, är anledningen till fördelningen att de allra flesta som söker sängplats på härbärget är just män. Det berättade hon i tidningen tidigare i veckan.
Men det kan även vara annat. Kvinnorna i rapporten berättar bland annat att de inte ville riskera att avvisas på grund av platsbrist. En del kvinnor som vänder sig till härbärgen kan också vara rädda för att träffa eventuella förövare där.
När det saknas sängplatser på kommuners akutboenden eller lokala härbärgen utelämnas dessa människor till egna lösningar. En del sover hos familj eller hos sådana som de kallar vänner. Dessa ”vänner” är ofta del i en miljö där våld, narkotika och alkohol är vanligt. Där är kvinnor särskilt utsatta och risken för sexuellt utnyttjande stor. Faran är också att kvinnor stannar kvar i destruktiva och våldsamma förhållanden.
Därför är den idé om könsseparata härbärgen som Marika Eklund lyfter klok. Först och främst behöver det bli fler sängplatser för kvinnor. Men Eskilstuna skulle även behöva ett härbärge för kvinnor, avskilt från män.