Politikerna i Europa och Sverige stora har nu den stora uppgiften att visa solidaritet med Ukraina. Det innebär vapen till den ukrainska militären och ett generöst flyktingmottagande. Mindre prioriterat borde det vara att skydda väljare undan alla prissökningar på bränsle och livsmedel.
Denna fördyring beror delvis på att covid-19-restriktioner lättats och att pandemin släppt sitt grepp om många länder. Prisutvecklingen i konjunkturuppgången har sedan förstärkts av kriget i Europa. Att lätta lite på denna börda för de människor och branscher som drabbats hårdast kan till viss del vara motiverat. Men det får helst inte ske på bekostnad av viktig klimatpolitik.
Medborgare och politiker i Europa behöver inse att det inte går att kompensera alla för krigets alla följder. Sanktioner mot Ryssland kostar, de prövar tålamodet men de måste genomföras.
Det måste också finnas ett sinne för proportioner. Det som innebär ökade hushållsutgifter här hos oss kan på andra håll vålla väldig skada. Det rapporterade den europeiska nätsajten Euractiv nyligen. Där görs det klart att när krig och sanktioner stör många mat- och bränsleleveranser från Ukraina, och Ryssland, drivs priserna på dessa livsmedel upp. Landet som angrips är nämligen världsstor exportör av spannmål och solrosolja. Det är inte utan anledning att landet kallats Europas kornbod.
Men när mycket manskap är uppbundet i att försvara landet mot Putins invasion kan de inte samtidigt så grödorna eller sköta djuren. Dessutom har en del ryska minor gömts i jordarna. Odling sker då med livet som insats.
Ukrainarna kommer klara även detta. Men konsekvenserna gäller inte bara den närmaste tiden. Jordbruk är inte vilken näring som helst. Odling och köttproduktion tar tid att bygga upp igen.
Konserverna sträcker sig bortom Ukraina. En del fattigare länder kan få det svårare att handla viss mat på världsmarknaden. Särskilt sådana länder som slagits sönder av krig, konflikter eller extremväder. Afghanistan är ett exempel. Men också några nordafrikanska länder som har ett stort beroende av ukrainskt och ryskt vete kan drabbas hårt. Dyrare bränsle innebär dyrare gödningsmedel.
Även detta bär Putin skulden för. Samtidigt har andra länder skäl att fundera över hur de hanterar dessa förändrade förutsättningar. Stater som hindrar matexport för att hindra påverkan på inhemska matpriser är också del i problemet (Washington Post 30/4). Länder som hetsköper livsmedel, däribland Kina, driver upp priserna ytterligare. Detta i tron att det inte finns nog med mat. Stora aktörer som USA och EU behöver i detta agera mer sansat.
Det är inte fel att politiker funderar på hur livsmedelsförsörjningen ska klaras under krig och kris. Samtidigt får det inte leda till att handel och transporter hindras eller begränsas. Den sortens politik skadar mer än den hjälper.