Inte varje angrepp kan avvärjas. Inte varje infiltration kan upptäckas. Det är risker Sverige inte helt kan utradera. Men det betyder inte att vi ska ha låga förväntningar på Säkerhetspolisen (Säpo). Ambitionerna på myndigheten ska vara höga. Men också andra kan göra sin del i att stärka Sveriges säkerhetspolitiska ställning. 

Den snabba tekniska utvecklingen har kommit många till gagn. Men sociala och andra medier kan också bli verktyg i ett propagandakrig. 

I Säpos senaste årsberättelse varnar myndigheten för omfattande desinformationskampanjer riktade mot Sverige. Syftet med dessa angrepp är att underblåsa extremism och annan samhällssplittrande verksamhet. För att motverka det kan människor göra mycket: Sprid inte vidare obekräftade uppgifter – det kan vara dold och skadlig propaganda. Försiktighet bör vara ledordet.

Säpo konstaterar också krasst att säkerhetsläget har försämrats det senaste året. Den främsta anledningen är Rysslands anfallskrig mot Ukraina och är det enskilt största hotet mot Sveriges säkerhet. Men även de iranska och kinesiska regimerna utgör påtagliga faror.

Säkerhetspolisen har varnat förr och understryker ännu en gång: att Irans, Kinas och Rysslands intresse för ny teknik är ett stort problem. Genom att stjäla, kopiera och överföra teknik och särskild kunskap från Sverige försvagas vår försvarsförmåga och ekonomi samtidigt som vår konkurrenskraft undergrävs. Spionaget innebär att de tre regimerna kommer närmare sina egna militära och ekonomiska mål – det är en fara för demokratier i hela världen. 

Metoderna varierar. Från ryskt håll kan det vara underrättelseofficerare som verkar under diplomatisk täckmantel som samlar data och teknik. Individer och företag kan också medvetet eller omedvetet agera som ombud. Senast i november greps två personer misstänkta för olovlig underrättelseverksamhet. De båda skulle ha genom sitt företag överfört avancerad teknologi, som kan användas i robotar och satelliter, till Rysslands militära underrättelsetjänst GRU.

Kina är det långsiktiga och växande hotet enligt Säkerhetspolisen. Det förvånar få. Under lång tid har landet köpt in sig och investerat i europeisk infrastruktur och tagit väsentliga marknadsandelar inom telekommunikation. Kinas ambassadörer har haft en aggressiv retorik mot svenska och andra europeiska journalister och politiker.

Samtidigt har en del politiker och näringsliv varit alldeles för naiva i sin inställning till landets olika aktörer. En del betydande näringslivsföreträdare har pratat utbyte och handel samtidigt som man spelat ner de säkerhetspolitiska riskerna. Detta har det talats mindre om sedan Putinkriget mot Ukraina, men i öst kvartstår ändå den kinesiska faran. Företag, forskningsverksamhet och andra aktörer har skäl att vara försiktiga när de sluter avtal med kinesiska bolag. Ibland är det bäst att avstå affären.