Det låter som statsminister Ulf Kristersson (M) har kastat in handduken om Finlands och Sveriges gemensamma Natointräde. Han framhöll att Turkiet känner sig färdiga med Finland, men inte med Sverige. På torsdagen inleder också Finlands president Niinistö ett besök i Turkiet och Finlands ansökan kan komma att godkännas före valet i Turkiet 14 maj.
President Erdoğan i Turkiet står inför ett osäkert val och vill gärna kunna spela det nationalistiska kortet. Då passar Sverige, med många aktiva Erdoğanmotståndare, bättre som slagpåse.
Visst vore snöpligt om Finland kom med i Nato före Sverige. För främst de svenska Socialdemokraterna har Finlands agarande haft en avgörande betydelse. Det gäller både när Sverige en gång beslöt att inte gå med Nato och när beslutet att söka medlemskap fattades.
Hade Sovjet, som många fruktade, likt i Tjeckoslovakien installerat en kommunistisk diktatur i Finland 1948-49 hade Sverige enligt Dick Harrisons Tage Erlanderbiografi mycket väl kunnat gått med i Nato. Nu förblev Finland lyckligtvis en demokrati, men landet var tvunget att ta hänsyn till Sovjet i utrikes- och säkerhetspolitik. Den svenska neutraliteten, även om den i smyg innebar samarbete med Natoländer, bidrog till balansen i Norden och kunde minska det sovjetiska trycket på Finland.
Även efter Sovjets fall valde Finland att avstå från militärallianser och eftersträva ett respektfullt förhållande till Ryssland. Samtidigt byggdes det militära samarbetet med Nato och med Sverige ut. Men Rysslands angrepp på Ukraina ändrade allt, Finland behövde bättre säkerhetsgarantier. Det gick fort att få en bred anslutning för en Natoansökan.
I Sverige hade de borgerliga partierna under en tid redan drivit kravet på Natoanslutning, medan Socialdemokraterna bromsade. Men när Finland bytte åsikt framstod den svenska linjen som ohållbar också för svenska socialdemokrater. Sverige kunde då inte med hänvisning till sitt strategiska läge fortsätta att åka snålskjuts på andra länder och räkna med hjälp vid ett ryskt angrepp.
Finland och Sverige beslöt att ansöka gemensamt, men ingen verkade ha räknat med att främst Turkiet kunde obstruera medlemskapsansökan. Men så blev det.
Då går det inte att bortse från geografiska realiteter. Finland har en lång gräns med Ryssland och behöver därför snabbt få handfasta garantier om militärt bistånd. Nato kunde däremot knappast tillåta att Ryssland ensidigt angrep Sverige. Det skulle via Gotland ge ett strupgrepp på de baltiska Natomedlemmarna och tillgång till hamnar på den svenska västkusten. Att Sverige skulle vara helt omringat av Natostater skulle enligt försvarsalliansen generalsekreterare Jens Stoltenberg öka den svenska säkerheten.
Att fortsätta med nya eftergifter till Turkiet verkar meningslöst och demokratiskt tveksamt. Erdogan tycks ständigt kräva mer. Därför är det bättre att bita i det sura äpplet och acceptera att Finland, som mer behöver ett snabbt Natomedlemskap, kan komma med tidigare.