Hur ska förskolan kunna motverka hederskultur? Det kan tyckas som om det är en absurd fråga att ställa. Det är det inte. För hederskulturen finns även representerad på olika sätt i förskolan – bland barnen och personalen. 

Frågan har nyligen aktualiserats efter att stadsrevisionen i Malmö granskat stadens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns anledning att granska slutsatserna i rapporten. För tidigare studier visar att det här inte enbart är ett problem i Malmö. Liknande problem finns i fler städer.

Revisionens rapport visar bland annat att ”förskolenämnden inte i tillräcklig utsträckning säkerställer att personal i förskolan uppmärksammar hedersrelaterat våld och förtryck i enlighet med läroplanen för förskolan.”

När det finns en oro för hedersproblematik upplever både personal och ledning att man har stora svårigheter i mötet med vårdnadshavarna. Därför uteblir ibland samtalen. Det kan bland annat bero på att personalen och ledningen inte vill skada relationsbyggandet. Att förskolan normaliserar saker som kan anses vara av allvarlig karaktär. Att personal och ledning är rädda att barnet ska tas ifrån förskolan permanent eller råka illa ut. Förskolans personal kan också vara rädda för hotbilden från vårdnadshavare och deras anhöriga. 

Att en enskild förskolelärare inte alltid har kunskapen, modet och kraften att stå emot vårdnadshavare är förståeligt. Men att förskolans ledning i alla led upp till de ansvariga politikerna inte gör allt de kan för att stötta sin personal, leva upp till läroplanen och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter kan aldrig vara acceptabelt. 

Arbetet för att varenda unge ska kunna välja sitt eget liv börjar i förskolan. 

I Malmö finns det exempelvis både kunskap och planer för hur man ska arbeta för att motverka hederskulturen. Bland annat finns det en kompetensutvecklingsplan. Men den används inte som det är tänkt. All personal får inte tillgång till kompetensutvecklingen. En orsak till detta "uppges vara att det finns en oro gällande att personalen inte är redo att diskutera och utbildas i frågor om heder."

Det är en märklig syn på den egna personalen.

Enligt rapporten anses hedersproblematik vara ett laddat ämne bland vissa pedagoger, till exempel för att de själva kan leva i en hederskontext, för att de kan känna sig utpekade eller för att de själva upprätthåller hedersnormer som yrkesverksamma i förskolan.

Om något är detta ett tecken på att ledningen och styrningen av förskolan brister. 

Egentligen borde inte någon bli särskilt förvånad av något av detta. För det är långt ifrån fösta gången den här typen av problem uppmärksammas i Malmö och andra städer. 2018 visade exempelvis en granskning i Göteborgs-Posten att ”nästan sju av tio kommunala förskolor i utsatta områden i Göteborg, Stockholm och Malmö kan tänka sig att aktivt kontrollera och tvinga på barn slöja mot deras vilja, trots att det kan bryta mot lagen.” Det är långt ifrån den enda granskningen som skett genom åren med liknande resultat. 

Allt detta pekar på behovet av ett tydligare ledarskap. Det krävs ett omfattande arbete bland personalen så att alla anställda jobbar åt samma håll för att uppfylla förskolans grundläggande värden och normer. För att det ska ske måste de känna att de har stöd i sitt arbete – från närmsta chef till högsta ansvariga politiker. Ingen förskollärare eller barnskötare ska ensam behöva bekämpa hederskulturen.