I ett pressmeddelande, som skickades ut under torsdagen, riktar justitieombudsmannen (JO) Per Lennerbrant svidande kritik mot Anna Kinberg Batra, då landshövding i Stockholm: ”Landshövdingens agerande vittnar om nonchalans och en bristande respekt för de grundläggande bestämmelser som finns för att bevara allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet”.

Det Kinberg Batra kritiseras för i JO:s beslut är att hon inte följt grundlagens krav på saklighet vid tre rekryteringar på länsstyrelsen. I ett av ärendena anses hon dessutom ha varit jävig.

Sammantaget förtjänar hon därför, enligt Per Lennerbrant, allvarlig kritik för sitt agerande.

Kinberg Batra var inte sen att försöka krishantera. I ett pressmeddelande som skickades ut från länsstyrelsen samma dag sa hon bland annat: ”Jag har gjort fel, men jag har aldrig haft för avsikt att agera vare sig nonchalant eller respektlöst på det sätt som beskrivs. Tvärtom tar jag både rollen och myndighetens viktiga uppgifter på stort allvar, och förtroendet för dessa är av största vikt även för mig.”

Men i det läge som Anna Kinberg Batra befann sig i räckte det inte att säga att hon varit aningslös. Hennes försök till krishantering föll därför platt till marken. Förtroendet för henne och myndigheten hade allvarligt skadats. Det går inte att återställa med ett pressmeddelande.

Myndighetsutövning handlar ytterst om människors liv och leverne. 

Därför är det viktigt att medborgarna har en hög tillit till att våra myndigheter och de som jobbar där följer lagar och regler. Att de agerar opartiskt. Att det inte finns utrymme för korruption i någon form. Det är en tillit som måste förtjänas varje dag. 

Och att skydda den tillit som redan finns är en av de viktigaste uppgifterna som våra politiker och tjänstemän har.

Den förtroendeskada som Länsstyrelsen Stockholm – och i förlängningen staten – dragit på sig kan läkas i sinom tid. Men inte under Anna Kinberg Batras ledning. 

Även om hon inte förstod det själv. Under torsdagen vidhöll hon att hon tänkte sitta kvar och leda arbetet med att återställa förtroendet för myndigheten. Hon tycks inte ha förmått att ta in att skadan som uppkommit var tätt förknippad med henne personligen och hennes grundläggande förmåga till omdöme. 

Hennes plan framstod därför närmast som helt verklighetsfrånvänd.

Under fredagen fick hon beskedet att regeringen inte längre har förtroende för henne som landshövding. Eller för att uttrycka det rakare: att hon fått sparken. 

Beskedet var väntat. Hennes förtroendekapital var efter JO:s kritik helt förbrukat. För en regering som har som mål att återinföra tjänstemannaansvaret fanns det därför inget annat val än att sparka den tidigare moderatledaren.