Ledare: Inte heller Kristersson kan skynda fram pengarna

Vad det ska bli av det pussel Ulf Kristersson (M) nu lägger återstår att se. Vad det blir för politiskt innehåll i en regering som på ett eller annat vis gjort sig beroende av Sverigedemokraterna kan man i bästa fall ana konturerna av, i värsta fall gissa sig fram till.

Men förvånad skulle man inte bli om det blir en del skattemedel utdelade till fossilkörande bilister och villaägare med elvärme. Det kan man i alla fall tro om man lyssnade på vad Kristersson och hans kompanjoner sade i valrörelsen.

Det är en sorts tankar som inte får leda fel. Akut lindring är en sak. I svåra tider kan riksdagsledamöter och regering behöva utforma åtgärder för att stödja företag och människor. En del prisdämpare kan alltså behövas. Men populistiska tilltag om priser på el och bränsle från särskilt höger, ytterhöger, yttervänster, men också andra, är en annan sak. Sådant riskerar att undergräva långsiktig politik – ekonomisk, säkerhetspolitisk och klimatmässig. Ska stödåtgärder sättas in ska de vara genomtänkta, inte framhastade.

En del kan kanske glädjas av lindrigare elfakturer och billigare fossilbränsle. Men det borde vara en kortvarig glädje om det riskerar slå undan benen för viktig klimatpolitik. Det gäller även för gasberoende länder. Bara för att de behöver hitta alternativa leverantörer av gasen, som inte är Gazprom och Ryssland, får det inte leda till att inlåsningen i bränslet förstärks.

Nej, ska man lappa och laga i de skador som Rysslands krig i Ukraina åsamkat Sveriges, men också andra länders, ekonomier måste det göras utan att varje kilowattimme och liter kostar mindre. För följden skulle då bli ökade utsläpp eller ökad förbrukning, när vi behöver göra tvärtom för klimatet, lägre elpris och effektbalansen i elnätet. 

Och kanske är det så att Ulf Kristerssons "lag" kan få igenom kompensationer för dyrare el, och bränsle, utan att de utformas så att de undergräver klimatpolitiken. Slagord i valrörelse fungerar sällan bra i regering, och att styra kan vara tillnyktrande. Men Moderatledaren har ännu inte visat något som ger skäl till en sådan slutsats.

Moderatledningen med Ulf Kristersson borde ha bytts ut, så är det. Samtidigt finns en del annan kritik mot partiledaren som är orimlig. Han har lovat både det ena och andra till hushåll och bilister, en del som är direkt ekonomiskt, säkerhetspolitiskt och klimatmässigt olämpligt. 

Men andra politiker, opinionsbildare och medborgare borde begripa att det inte går att brådstörtat, utan förberedelser, hiva ut skattepengar. Remissinstanser behöver säga sitt, debatt och beslut i riksdag ska tas. Det lär det ta tid innan kompensationer når dem de berör. Detta kan och bör inte Kristersson forcera. I stunden måste medborgarna stå för den sortens utgifter på egen hand. De senaste årens reallöneökningar borde innebära en del sparpengar att ta av.

Men ännu mer problematiska är förslagen om att ta bort eller begränsa mängden biobränsle i diesel och bensin. De skulle skada det näringsliv som nu överväger miljardinvesteringar i tillverkning av biobränslen och betydelsefull klimatpolitik. Mot den sortens beskjutning borde de som vill värna svenskt, och annat, näringsliv ha starka invändningar.