Situationen i lägren för IS-fångar, Al Hol och Roj, i det kurdiskkontrollerade nordöstra Syrien är ohållbar. Lägren är överfulla. Många saknar el, det är smutsigt och toaletter svämmar över. Någon skola är det inte tal om. Mord och våld är vanligt.
De flesta av de över 60 000 internerade kommer från Syrien och Irak. En sjättedel är medborgare från ett femtiotal andra länder. Omkring hundra är svenskar. Kvinnor och barn utgör en överväldigande majoritet i lägren. Männen som är misstänkta för att ha stridit för IS sitter inlåsta i ett slags fängelse. Många har varit inspärrade så sedan IS besegrades i Syrien 2019. En del har varit det ännu längre, utan någon rättsprocess.
Världens länder behöver hämta hem sina medborgare som finns i dessa läger. Det har påtalats av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter mer än en gång.
Men många länder vill inte göra det. Sverige är ett av dem. Den svenska regeringens linje är att vuxna medborgare som lämnat Sverige för mördarkalifatet IS får ta sig hem på egen hand. Eventuella brott som begåtts i Syrien och Irak ska i första hand utredas, åtalas och dömas på plats där.
Sådana önskedrömmar måste politiker sluta med. Sannolikheten att dessa IS-anhängare kan dömas i rättssäker process i Irak, Syrien och det lokala självstyret är små. Dessutom: med vilken rätt kan Sverige anse att svenska medborgare ska vara något annat lands angelägenhet?
I lägrena finns ett 30-tal svenska barn. Och även om Sverige försöker hem dem är det svårt. De kurdiska myndigheterna vägrar skilja mor från barn utan moderns godkännande. Ingen av de svenska kvinnorna har ännu gjort detta.
För att lösa den knuten föreslog Miljöpartiets Rasmus Ling att Sverige ska hämta hem barnens mammor också. Inte för kvinnornas skull, utan för barnens. Det hade inneburit att de svenska barn som sitter i lägren hade fått komma hem till Sverige.
Förslaget möttes direkt med motstånd. Regeringen står fast vid sin linje. Sverigdemokraternas rättspolitiska talesperson Adam Marttinen kallade förslaget "huvudlöst" och att Sverige inte behöver "fler personer som utgör en säkerhetsrisk".
Sådan närsynthet i säkerhetspolitiken är farlig. Ju längre barnen är kvar i dessa våldsamma jihadistläger riskerar radikaliseringen av dem fördjupas. Och någon gång kommer de släppas fria och kan då återvända till Sverige. Det kommer ha konsekvenser för vårt lands säkerhet.
Att ta hem dessa människor här och nu till Sverige sker inte utan risker. Men det är det minst dåliga alternativet. De som kan ska åtalas och dömas. Resten av dem får Säkerhetspolisen hålla under uppsikt. Sociala insatser för avradikalisering måste finnas. Det är en ordning där barnen får gå i skola och har tillgång till vård.
De som säger nej till att hämta hem IS-kvinnorna, och därmed också barnen, måste förklara vilka andra alternativ som finns. För barn förtjänar inte att drabbas av sina föräldrars usla beslut.