Kommunala skolor har ansvar som fristående skolor saknar. Trots detta får de lika mycket betalt ur skattekistan. Att regeringen nu vill korrigera denna orättvisa är därför välkommet. 

Utgångspunkten är att ersättningen till skolorna ska spegla det ansvar de har och det arbete de utför. Det går i linje med det som presenterades i Åstrandsutredningen 2020. 

Kommunala skolor har krav på sig att kunna erbjuda plats åt alla barn som bor nära. De ska också kunna ta emot nya elever under hela skolåret. Det innebär att kommunala skolor ska ha en viss beredskap som friskolorna inte behöver lägga resurser på. Viss överkapacitet behövs för att klara av det uppdraget. Friskolorna kan däremot sätta en siffra på hur många elever de vill ha eller kan ta emot och säga stopp till fler.

Men skolpengen är i dag baserad på den genomsnittliga kostnaden per elev i den kommunala skolan. Något avdrag för de uppgifter kommunen utför finns inte. I praktiken innebär det att skattebetalarna betalar för något som inte levereras.

Det är denna skevhet regeringen försöker få bort. De friskolelobbyister som gått hårt ut och kritiserat regeringen bör sansa sig. Förslaget är inte någon "offensiv" eller "krigsförklaring". Friskolor har en plats i skolsystemet. Skolägare ska kunna tjäna pengar i sektorn. Men en del skolföretag kan behöva fundera över sina affärsmodeller om sådana bygger på att få betalt för uppgifter de inte utför.

Det finns även andra skäl att se över skolpengens storlek. När vissa skolor får mer resurser för mindre ansvar kan det innebära skillnader i elevernas utbildning. Det är givetvis inte nödvändigtvis så. Men risken finns att detta tillsammans med andra fel i skolsystemet förstärker den segregation som många politiker annars vill motverka.

Dagens kösystem gynnar barn till infödda och välutbildade föräldrar. De kan sätta sina barn i kö till skolor långt innan det är dags för skolstart. För andra är det svårare. Familjer som invandrat till eller flyttat inom Sverige är i praktiken utelåsta från populära skolor. 

Regeringen, och politiker med liberala ambitioner, behöver därför driva på för att avskaffa kösystemet. De förslag som Åstrandsutredningen lagt fram bör gälla i stället. Översökta skolor ska använda sig av andra urvalskriterier. Syskonförtur, närhet till skolan eller lottning. Det vore jämlikt och rättvist.

De politiker och andra opinionsbildare som vill behålla dagens ordning behöver tänka om. De försvarar friskolors och vissa gruppers kortsiktiga egenintressen, och motverkar likvärdiga livschanser för barnen.