Punkterna 20 och 44 tillhör Januariavtalets politiskt mest känsliga delar. Det var de som fick Vänsterpartiets dåvarande ledare Jonas Sjöstedt att tala om röda linjer och hota att avsätta regeringen, innan den ens hade tillträtt.
Det handlar om förändringar i arbetslagstiftningen respektive fri hyressättning i nybyggda lägenheter. Båda frågorna har dock hanterats utan att utlösa någon regeringskris.
Arbetsrätt och närliggande frågor har lösts genom en överenskommelse mellan Svenskt Näringsliv, privatanställda tjänstemäns förhandlingsorganisation PTK, IF Metall och Kommunal. I veckan presenterade S-MP-regeringen, C och L planen för genomförandet. Reformerna är de mest omfattande på svensk arbetsmarknad på flera årtionden.
De innebär att det å ena sidan blir lättare för arbetsgivare att avsluta en fast anställning. Å andra sidan beskärs utrymmet för tidsbegränsade anställningar och arbetsgivarens möjligheter att kapa arbetstiden (hyvling) minskas kraftigt.
Personer som blir av med jobbet ska få bättre skydd och hjälp till nytt arbete. Det systemet ska också utvidgas till anställda utan kollektivavtal. De som har jobb ska i sin tur få utökade möjligheter till kompetensutveckling under sin anställning. Sammantaget innebär det att staten går in med betydande belopp, uppskattat till 11 miljarder kronor när allt är fullt utbyggt 2026.
Deltagandet från arbetsmarknadens parter har gjort detta till något större och mer angeläget än fokusering på de symbolladdade men relativt perifera turordningsreglerna, som C och L drivit i alla år. De finns med, men hela reformpaketet innebär att flexibilitet i fråga om anställning och uppsägning kombineras med stärkt skydd för arbetstagarna i andra delar och bättre villkor för att de ska lära sig nya saker.
Det här visar vad som är möjligt när reformer drivs fram av partier från båda sidor av den gamla blockgränsen. Januaripartierna har fått på plats något som en S-MP-V-koalition eller någon högerallians med SD aldrig hade lyckats med. Alliansregeringen kom ingenstans under sina åtta år, liksom de S-ledda regeringarna före och efter.
I jämförelse med dessa stora förändringar är frågan om hyressättning liten. Det handlar inte alls om något systemskifte mot marknadshyror, som Hyresgästföreningen och andra kritiker skrämt upp folk med.
Förslaget i den utredning som presenterades förra veckan är att hyresvärdar får sätta hyran friare, när bostäderna är nybyggda, i stället för att basera den på byggkostnaderna (presumtionshyra) eller på jämförbara lägenheter (bruksvärdessystemet).
Utredaren gör det rimliga antagandet att friare hyressättning kommer att ge ökat bostadsbyggande på platser där efterfrågan är stor. Förslaget innehåller samtidigt en begränsning av uppräkning av hyran och är enbart ett system som är möjligt att använda för nybyggda lägenheter, som inte heller kommer att ingå i bruksvärdessystemet.
Det finns en del frågetecken, som främst handlar om utrymmet för hyresvärden att fortsätta höja hyran efter att en gäst har flyttat in. Men allt detta berör enbart lägenheter som färdigställs från 1 juli 2022 och kommer inte leda till hyreshöjningar i lägenheter där folk bor i dag.
Och någon regeringskris är knappast att vänta av detta, redan på grund av det faktum att utredningsförslaget kommer så sent under mandatperioden. Vänsterpartiet och den övriga oppositionen kommer sitta still i båten även denna gång.