Huawei är ett av de ledande företagen inom 5G-teknik. Men det är i beroendeställning under den kinesiska statsmakten. Vad det kan innebära för säkerheten i 5G-nät med Huaweis teknik har blivit en stor fråga.

Men även andra produkter belyser problemets art. 2018 ansökte Huawei tillsammans med Kinas vetenskapsakademi – ett centralt statligt organ – om ett patent på att från övervakningskameror automatiskt bestämma och registrera ”fotgängares attribut”, däribland ”ras”. Närmare bestämt gällde det att skilja ut uigurer från den största folkgruppen, hankineserna.

Det är uigurer som i stor skala spärrats in i ”omskolningsläger” i provinsen Xinjiang i västra Kina. De utsätts för en alltmer skärpt undertryckningspolitik, med den kinesiska polisstatens metoder.

Det Huawei sökte patent för ingår i långtgående etnisk diskriminering och förföljelse. Om Huawei inte kan hålla sig utanför en övervakning som innebär registrering av ”ras”, hur skulle de då kunna spjärna emot att låta Beijings underrättelsetjänst utnyttja deras 5G-utrustning i andra länder?

I december avslöjades i Washington Post att Huawei och ett av de kinesiska företag som arbetar med ”artificiell intelligens”, hade testat att en programvara med ”uigur-alarm” fungerade ihop med Huaweis större system. Att Huawei klarade det provet fanns med i ett internt dokument som av misstag blev tillgängligt på nätet och hittades med en Googlesökning.

I Danmark hade Huawei en ganska nyanställd informationschef vars jobb var att framställa Huawei som en pålitlig, från Kinas statsmakt fristående, aktör. Han insåg det oförsvarliga, sade upp sin anställning, och har intervjuats om orsaken. Huaweis ledning för Norden har i stället kommit med ett uttalande av den art som utmärker yrkesmässiga pr-manipulatörer. Huawei bidrar inte till diskriminering av minoriteter, påstås det.

Analysföretaget IVPM, som hade hittat det som Washington Post publicerade, har dock fått fram ytterligare en rad patentansökningar, där olika it-företag i Kina redovisar att deras teknik vid kameraövervakning ska kunna sortera folk efter deras ”ras”, och särskilt larma om uigurer. Från alla dessa företag har kommit uttalanden av samma art som det från Huaweis ledning i Norden. Det talas om missförstånd eller att det inte skulle vara avsikten att delta i diskriminering.

Dessa företag har avslöjats med sådant som kan mycket allvarligt skada deras varumärken vid export till demokratiska länder – även om de i andra slags länder säkert kan hitta villiga köpare till teknik som påstås sortera efter etnisk tillhörighet. Varken Huaweis eller de andras bortförklaringar är trovärdiga.

Det är dock inte i Kinas näringsliv som roten till problemet finns. Den kinesiska politiska ledningens agerande har gjort det nödvändigt för andra länder att vara mer försiktiga. Den skärpta auktoritära hållningen, förtrycket av uigurer och undertryckandet av Hongkongs självstyre är starka varningssignaler.

Alla kinesiska affärsförbindelser ska för den skull inte dras över en kam. Men företag i en bransch som den där Huawei verkar får känna av följder av det polisstatsvälde de har över sig.