Ledare: Klimatfrågan får energipolitiken att byta spår

Antalet lagändringar som behövs för att bygga nya kärnkraftverk är inte alls stort. Den ordning som finns för att strålsäkerhetspröva verken går i stort sett att använda som den är.

Men tekniken är under snabb utveckling. Det kommer att behövas ny kompetens, och anpassning till nya reaktortyper och till byggande av reaktordelar i serietillverkning.

Det är huvuddragen i den rapport Strålskyddsmyndigheten nu i två etapper har lämnat. Uppdraget kom 2022 från den socialdemokratiska enpartiregeringen, där ansvarigt statsråd var Khashayar Farmanbar, tidigare region- och kommunfullmäktig i Nacka. Den som fått ta emot resultatet är Romina Pourmokhtari (L), nyvald i riksdagen i höstas, och genast statsråd.

Men det som drivit på att energipolitiken på nytt byter spår är att statliga Vattenfall siktar på att åter skaffa nya reaktorer – av en mindre typ. Dessa är tänkta att serietillverkas för att hålla nere kostnader. Att ministrarna som fått kärnkraftsfrågan på sitt bord båda är nybörjare på högsta rikspolitiska nivån är en tillfällighet. Bakom Vattenfalls ambitioner ligger klimatförändringarna.

Det är alltmer brådskande att skifta från fossila bränslen i industri och trafik. Det väntas fördubbla elbehovet, vilket fått såväl Socialdemokraterna som Centern att ändra sig. Med säkerhet kommer båda partierna att stödja att det utöver vindkraft även investeras i kärnkraft.

När Magdalena Andersson, då hon blev statsminister, slapp Miljöpartiet följdes det snabbt av att besluten lossnade om slutförvaret av använt kärnbränsle, där tekniken kan användas även för tillkommande reaktorer. Det blev sedan klart att Vattenfalls och kanske andras investeringsplaner skulle förberedas – med den utredning som nuvarande regering fått som underlag för lagförslag om att reaktorer kan få byggas även på andra platser än vid nuvarande kärnkraftverk.

En sådan proposition borde kunna få mycket brett stöd i riksdagen. Kraftverkskapaciteten behöver ju ökas där det uppkommer stora nya elbehov samt där verken lätt kan anslutas till kraftnätets huvudledningar. Det pekar mot Norrlandskusten – och mot södra Sverige, där det är störst risk för effektbrist.

Att regeringen ska kunna ge tillstånd även om en kommun inte önskar det – ett förslag som bland annat Eskilstuna kommun tillstyrkt i sitt remissvar – hör också till det som klimatpolitikens krav kommer att nödvändiggöra.

Den osäkerhet som betyder mest är att ett stort antal stater och företag sannolikt kommer att inom kort vilja beställa rader av reaktorer av de nya typer som utvecklas. Att då, som Romina Pourmokhtari gjorde på en presskonferens, nämna ett visst antal inom dryga 20 år blir mer ungefärligt än meningsfullt. Det kommer att ta en tid tills de första kan levereras, och det återstår att se hur snabbt kapital och avancerad arbetskraft kommer att kunna få fart på produktionen.

Ett antal år till förblir vindkraften, trots sin besvärande ojämnhet vid växlande väder, det främsta sättet att snabbt öka tillgången på el.