Rösterna är räknade. Än en gång står valet av Frankrikes president mellan Emmanuel Macron och Marine Le Pen. Den senares inställning till EU och Ryssland borde göra fransmännen verkligt besvärade.
Uppställningen inför den andra valomgången var inte självklar. Valet hade lika gärna kunnat stått mellan den sittande presidenten Macron och vänsterradikalen Jean-Luc Mélenchon. Han samlade en femtedel av de franska rösterna. En procent mindre än Le Pen blev en bronsplats.
Men de demokrater som ser en allierad i Mélenchon behöver tänka om. Likheterna mellan honom och den radikala högern är flera. Innan Putins eskalering i Ukraina beskrev han Putins Ryssland som en potentiell partner. Problemen med en sådan relation har han spelat ner eller ignorerat. Rapportering om ryska bomber i Syrien har han kallat för propaganda. I hans ögon är Macron, det kristdemokratiska partiet i Tyskland och liberalismen fördärvliga och en större fara. Ett sådant förhållningssätt i presidentämbetet hade inte varit bra för Frankrike eller EU.
Att Mélenchon avråder dem som röstat på honom att lägga sin röst på Le Pen i andra valomgången är bra. Men det är inte nödvändigtvis tillräckligt för att Macron ska förbli president.
Rysslands krig i Ukraina har återverkningar i andra länder. Prisökningarna på bränslemarknaden är en följderna. Med detta följer livsmedels- och energipriser med. En del politiker i Europa har försökt samla väljarstöd kring dessa frågor, med risk för att välta omkull viktig klimatpolitik. Inte sällan med tämligen slösaktiga och populistiska tilltag.
Le Pen är en av dessa. Mindre intresserad har hon varit av att prata om sitt partis relationer med den regim som mördar och förstör i Ukraina. För hon är en Putinvän. Dessa relationer har Le Pen försökt tona ner de senaste veckorna. Men efter den inledande chocken har partiet återgått till gamla ståndpunkter.
Förutom att många europeiska länders säkerhetspolitik hade påverkats av ett franskt utträde från Nato, vilket Le Pen önskar, finns även annat som gör henne som president besvärlig. Relationerna med EU riskeras försämras. Frankrike skulle inte bli ännu ett Ungern, men det sabotage och Brysselmotstånd som länge synts i Budapest finns även i Le Pens högerideologi. Detta undergräver unionen och gynnar Moskvas intressen.
De i Frankrike, och här, som gärna utmålar Emmanuel Macron som någon som försvagar välfärd och trygghet behöver tänka om. De reformer av arbetsmarknad och pensionsystem som planerats eller genomförts är välgörande för landets ekonomi. Sådant är bra för välfärden – inte tvärtom.