Kommunalrådet Åsa Salo (M) spred information om kampanjen på sin Facebooksida.
En kreativ marknadsföringskampanj eller otillåten partifinansiering? Det går att se olika på den Moderaternas förening Eskilstuna-Torshällas senaste kampanj för att locka nya medlemmar.
Det är inte varje dag som politiska partier försöker locka till sig medlemmar på samma sätt som magasin eller bokklubbar. Det vill säga med hjälp av ett generöst välkomstpaket. Men Moderaterna i Eskilstuna försökte. Lös medlemskap för 100 kronor och få hårvårdsprodukter värda 500—900 kronor, löd budskapet innan kampanjen upphörde efter ett enhälligt beslut i Moderaternas kretsstyrelse.
Men så sent som i fredags postade de moderata kommunalråden, Jari Puustinen och Åsa Salo, information om kampanjen på sina öppna Facebook-sidor. Inlägg som nu tagits bort.
För det är långt ifrån alla moderater som uppskattat den här kampanjen. Många medlemmar verkar inte vilja förknippas med den – alls.
Men till kampanjens tillskyndare hörde alltså kommunstyrelsens andra vice ordförande Jari Puustinen. En politiker som gjort till sitt signum att markera mot människor som brutit olika lagar och regler. Men som uppenbarligen inte tycker att hans eget beteende behöver skärskådas på samma sätt.
Eskilstunas kommunalråd Jari Puustinen (M) värvade aktivt medlemmar på Facebook och såg till att QR-koden förbättrades.
Till tidningen säger han bland annat att han inte ”vad som är nyheten med det här" och att han inte tror ”att någon blir medlem bara för att man får hårschampo, om man inte är moderat.”
Det ska man för det första inte vara så säker på. Marknadsföringsmetoden ”generös välkomstgåva” är känd för att den just lockar en hel del människor som är mer intresserade av gåvan än grunderbjudandet. De förnyar därför inte prenumerationen eller som i det här fallet medlemskapet, när det blir dags. I stället hoppar de på nästa kampanj.
För det andra är det här en fråga om allmänintresse. I en välfungerande demokrati ska inte partier kunna misstänkas för att vilja köpa nya medlemmar.
För det tredje kan den här kampanjen strida mot reglerna om anonyma partibidrag. Det är förbjudet för partier att ta emot anonyma bidrag som överstiger 0,05 prisbasbelopp eller omsatt till kronor och ören: 2 865 kronor.
Utgår man från kampanjmakarnas egen beräkning av värdet av de hårprodukter som donerats till kampanjen, som skulle ges till de 40 första nya medlemmarna, uppgår de till ett ungefärligt värde mellan 20 000 och 36 000 kronor. Alltså långt över gränsen för anonyma gåvor.
Jari Puustinen vill inte berätta vem som donerat produkterna. Till tidningen säger han att föreningen ”fått sådana här goodiebags från en leverantör”. När tidningen frågar vem denna leverantör är säger han att det är: ”en leverantör, ett hårschampo-märke.”
Frågan som då måste ställas är varför denna leverantör skänker produkter till Moderaterna för tiotusentals kronor. Vad får leverantören ut av detta? Gynnas den på något sätt? Kan det röra sig om otillbörlig påverkan?
Det är frågor som Eskilstunaborna inte får något svar på, eftersom partiet inte lägger alla korten på bordet.
Moderaternas partisekreterare, och tidigare Eskilstunabon, Karin Enström vill inte svara på några frågor utan bollar frågan vidare till partiets ombudsman i Sörmland, Martin Edgélius. Han säger till ledarredaktionen att man kommit överens om att lägga ned kampanjen och att han förutsätter att Eskilstuna-Torshälla kommer att redovisa partibidragen korrekt.
Med andra ord tycks inte partiet vara särskilt bekymrat. Det borde Moderaterna vara. För precis som Caesars hustru ska inte partier eller dess företrädare ens kunna misstänkas.
Särskilt inte för en kampanj som luktar så här unket.
Det enda rätta för Moderaterna är att öppet, transparent och omedelbart reda ut och redovisa hur kampanjen finansierats och om det kan ha skett någon form av otillbörligt gynnande av ”leverantören”.
Under tiden bör kommunalråden Jari Puustinen och Åsa Salo förklara hur de som förtroendevalda inte insåg att kampanjen kunde kasta en skugga över deras fortsatta agerande som politiker. För det här handlar om ett förtroende som blivit skadat – internt och externt.