Sverigedemokraterna har nazistiska rötter. Det vet alla. Men många vill sätta likhetstecken mellan rötter och förflutet. Det är fel. Rötterna finns kvar, de är en del av växten.
Och det kommer ständigt nya bruna skott ur SD-plantan. Denna vecka avslöjade tidningen Expo att en tjänsteman på Sverigedemokraternas riksdagskansli, en man i 55-årsåldern, kan knytas till organisationen Det fria Sverige. Han har varit aktiv i dess projekt Svenska zoner, en sorts halvfantasi för att skapa parallella samhällen – ”maktherravälden” – fria från det man ser som främmande etniska element.
Det fria Sverige är dock mycket mer än så. Det bildades och drivs av personer som tidigare varit aktiva i nazistorganisationer och projekt som Svenskarnas parti, Svenska motståndsrörelsen, Info-14 och Motgift. På meritlistan finns försvar av Förintelsen och hyllningar till nynazistiska terrorister.
I mannens yrkeshistoria fanns även arbete på Nordiska rådets sekretariat fram till nyligen och anställning hos Miljöpartiet på 1990-talet.
Det sista blev Sverigedemokraternas försvarslinje. Han hör samman med MP lika mycket som med SD, var budskapet. Flera moderater, däribland gruppledaren i riksdagen och tidigare statsrådet Tobias Billström, liksom Moderaternas presschef Niklas Gillström, deltog i detta försök att ludda till ansvaret.
Men här finns inga gråskalor. Kålsuparteorin fungerar inte. Mannen var inte aktiv i vit makt-rörelsen när han var anställd i Miljöpartiet för mer än 20 år sedan. Det är när han arbetar för SD som han står upp till halsen i den bruna sörjan.
Dagen efter Expos avslöjande berättade Svenska Dagbladet om ytterligare en tjänsteman på Sverigedemokraternas riksdagskansli som har koppling till Det fria Sverige. Men till skillnad mot avstängningen av 55-åringen blev det denna gång mest en axelryckning från SD. Enligt partiets presstjänst har tjänsteman nummer två bara haft ”ett passivt medlemskap” i Det fria Sveriges Facebookgrupp. ”Mot bakgrund av vårt samtal ser vi därför ärendet som utagerat”, heter det från partiet (SvD 14/10).
Hållningen från Sverigedemokraterna är alltså att aktivt deltagande i vit makt-kretsen är något dåligt, åtminstone om det avslöjas, medan "passivt" samröre med nazister inte är någon stor sak.
Dessa SD-skandaler och reaktioner på dem visar samtidigt att det inte går att förhålla sig neutral till detta parti. Det är vidare omöjligt att samarbeta med SD och samtidigt ta strid mot dess extremism. Det har stått klart länge. Men politiker i M, KD och L ser också att andras kritik av Sverigedemokraterna även träffar dem. Svaret på det från allt fler i den koalitionen är att försvara SD. De demokratiska reflexerna bedövas.