Betong blir inte mer miljövänlig ifall kalkbrott förbjuds på Gotland och stenen bryts vid någon annan Östersjöstrand.

Cementindustrins produktionsprocess frigör koldioxid. Att hushålla med betong, att inte göra konstruktionerna tyngre än nödvändigt finns det goda skäl för. En del kan byggas med mer klimatvänliga material. Gjutning i betong är ändå ofta ofrånkomlig. Mer eller mindre behövs den för bostäder, järnvägsbyggen, fundamenten till vindkraftverk och mycket annat i infrastruktur och näringsliv.

Betongen vållar målkonflikter, både vid förbrukningen av cement och i cementindustrins produktionsprocess. Men det som nu kanske tvärstoppar Gotlands största industri och en viktig del av öns arbetsmarknad är inget av detta. Det är i stället en miljötillståndsfråga för råvaruförsörjningen.

Stenbrottet som företaget länge använt är på väg att ta slut. För flera år sedan har det ansökts om att få använda mer mark för att få råvara till fabriken. Ärendet har vandrat genom instanserna. Bara några få månader innan det nya tillståndet sägs behövas för fortsatt drift vägrar en högre domstol att avgöra frågan. Den första instansens godkännande förkastas. En delfråga förklaras vara otillräckligt utredd. Hela frågan skickas tillbaka för ny prövning.

Det är mycket stora frågor som därmed väcks. Duger miljöbalken, så som den skrivits, och sedermera tolkats i domstolarna, över huvud taget för att avgöra de komplicerade målkonflikter som kan väntas i många fler fall framöver? Industrier och gruvbrytning kan både medföra en del negativ miljöpåverkan och samtidigt vara nödvändiga för klimatpolitiskt angelägen produktion och försörjningsberedskap

Mer akut kan det bli om det inte öppnas någon väg förbi det plötsliga produktionsstopp som det varnas för till hösten. Cement kan köpas på annat håll och importeras – med noll klimatvinst. Detsamma gäller den kalk från Gotland som LKAB är beroende av. Men det kan ta tid att lägga om råvaruflöden för en tung och skrymmande vara. Stora störningar och stopp kan under en tid drabba även annat än bostadsbyggen.  

Kanske kommer Högsta Domstolen att upphäva det domslut som gjorde att det väntade tillståndet för kalkbrytning uteblev. Men det är mer än osäkert. Om Cementa har en möjlighet att ändå under en tid ta ut mer sten inom befintliga tillstånd kan det lindra tidspressen.

Men i både riksdagen och samhällsdebatten bör det inses att regeringen snart kan komma att begära snabb behandling av ett ovanligt lagförslag: En lag som under en begränsad tid flyttar möjligheten att avgöra vissa stora miljöprövningsärenden med betydelsefulla avvägningsfrågor – från domstolarna till regeringen själv. Detta blir i så fall ett olustigt ärende – och ett svårt beslut.

Men alternativet kan vara värre: Förtroendet för tillståndsprövningen i miljöfrågor kan rasa samman. Det sker i så fall i ett läge när klimatpolitiken kan kräva många sådana avgöranden. Dessa kan behövas utan utdragna, mångåriga handläggningstider – och med hänsyn tagen till de målkonflikter som kräver avvägningar, inte minst då olika miljöskäl drar åt motsatta håll.