Många kommuner hade krympt utan invandring. Flera växer tack vare den. Därför har många politiker på dessa orter glatt välkomnat invandrare till bygden. Det bör fler kommuner – inte minst i Sörmland – göra. 

I början av veckan släpptes nya befolkningssiffror från Statistiska Centralbyrån (SCB). Där framgår att Katrineholm är en av de kommuner som vuxit sedan årsskiftet. Men det är en beskedlig tillväxt. Katrineholmsbefolkningen har ökat med 31 invånare. Vid pandemiåret 2020 slut var ökningen tio personer.

Förutsättningarna att nå kommunens befolkningsmål på 40 000 invånare 2030 från dagens 34 796 är inte goda. För att det ska nås behöver den årliga befolkningsökningen vara mer än dubbelt så stor som under hela 2019.

Pandemin har klargjort ett samband: Katrineholm växer långsiktigt på grund av invandringen. Utan den hade det varit minus, inte plus. Kommunens befolkningsutveckling under pandemin har påverkats kraftigt av stängda flygplatser och tätade landsgränser och den lägsta invandringen till Sverige på 15 år. Skulle man plocka bort de 62 som flyttat till Katrineholm från utlandet i år hade det inte varit tal om att växa. Räkna därtill de invandrare som levt i andra delar av Sverige innan de flyttade till Katrineholm. 

Detta vet Katrineholmsmajoriteten men väljer nogsamt att tiga om, eftersom det är ett budskap som rimmar illa med det som ledningen har sagt i flera år, att invandringen till Sverige och Katrineholm behöver minska.

Befolkningsmål är ett uttryck för att det är bättre att växa än att krympa. Och kommuner som har erfarenhet av det senare vet vilket elände det kan vara. SCB-siffrorna för Vingåker och Flen är därför bekymmersamma. Där har det tappats 70 respektive 89 invånare sedan årsskiftet.

Det kan läggas till en långsiktig utveckling som går i samma riktning. Med en krympande kommun kan det lätt bli så att bostadspriser sjunker och investeringar i renoveringar och nybyggt uteblir. Privat service och skolor kanske läggs ner. Till det kan läggas en mer skev ålderspyramid och ökad personalbrist i exempelvis äldreomsorgen. Det är en utveckling som är svår att bryta.

Inte alla kommuner kan konkurrera med Strängnäs och Trosas nära läge till Stockholm – där mycket inflyttning kommer ifrån. Men genom många små (och stora) insatser från det offentliga kan folk lockas till kommunen och stanna längre. Kommunala fastighetsbolag kan bygga bostäder som matchar folks behov i olika delar av livet. På barnfamiljers prioriteringslistor står skolan ofta högst upp.

Invandringen är däremot inget att gnälla om. Förutom allt annat är den ett flöte, inte ett sänke, för kommuner.