Många har efterlyst en invandringspolitik som håller över tid. Så lär det inte bli.
Den migrationspolitiska kommittén kommer att enas om något som senare blir lagstiftning. Men invandringsfrågorna är som många andra politikområden. Det förhandlas och omförhandlas, taktiseras och anpassas till opinioner, vilket gör att inga överenskommelser är huggna i sten.
Och det är ofta de politiker som talar mest om hållbarhet som är mest ombytliga och opålitliga.
Moderaterna upprepar gång efter gång att de vill ha en pakt med Socialdemokraterna för en restriktiv flyktingpolitik som överlever regeringsskiften. Men det var inte många år sedan som de bildade en pakt med Miljöpartiet med motsatt inriktning.
De två uppgörelserna mellan alliansregeringen och MP – 2008 och 2012 – innehöll inte det som de efteråt har tillskrivits av kritiker. Flyktingpolitiken berördes så gott som inte alls. Den första uppgörelsen var en liberalisering av arbetskraftsinvandringen, medan vård för papperslösa var den stora frågan i den andra överenskommelsen.
Men samarbetet sände en signal som var starkare än det sakpolitiska innehållet. De fem partierna framställde sig som garanter mot en framtida skärpning av flyktingpolitiken.
Alliansen skrev till och med in det i sitt gemensamma valmanifest 2014. Det hette där att alliansregeringen och MP hade valt öppenhet före slutenhet och ”sagt att Sverige ska föra en human asylpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck”. Migrationsminister Tobias Billström (M) var positiv till att fortsätta samarbetet med Miljöpartiet efter valet.
Så blev det inte. Den moderata politiken hade kort hållbarhetstid. Ganska snart efter valet började partiet tala för skärpt flyktingpolitik, bara för att ett par år senare helt lägga om både politiken och retoriken.
De är inte ensamma om det i den tidigare Alliansen, även Kristdemokraterna har hamnat där. Men det är Moderaterna som använder de största orden, pressar Socialdemokraterna hårdast om en uppgörelse och talar mest illa om sin tidigare överenskommelse med MP.
Denna ledarsida är motståndare till en utveckling där S och M leder Sverige bort från humanitet och anständighet i flyktingpolitiken. Men statsminister Stefan Löfven (S) har även andra, strategiska skäl att stänga dörren till M.
För att kunna regera behöver Socialdemokraterna stöd från de flyktingliberala Miljöpartiet och Centerpartiet – antingen från ett av partierna eller, som nu, båda. Flyktingpolitiken kommer i sin tur aldrig kunna lyftas ut ur regeringsförhandlingar. Särskilt inte av hänsyn till något parti som inte finns med i dessa förhandlingar och som med sådan lätthet överger ingångna överenskommelser.