Har svenska myndigheter, kommuner och företag varit för naiva när det gäller säkerhetsrisker? Inte alltid, men alltför många gånger har de varit mer än lovligt blåögda.
I förra veckan gick det exempelvis att läsa en debattartikel I Aftonbladet (3/4) skriven av representanter för Elektrikerförbundet och den tidigare försvarsministern Peter Hultqvist (S). I artikeln varnar debattörerna dels för att Statliga Vattenfall har installerat 900 000 fjärrstyrda elmätare som är tillverkade av ett kinesiskt företag. Dels för att rysk teknik har installerats av rysk arbetskraft vid ett flertal anläggningar inom landets energisektor. Denna teknik innehåller de uppkopplade system som går att fjärrstyra.
Säkerhetspolisen (Säpo) med flera har under flera år varnat för hoten från Ryssland och Kina. Om ländernas infiltration av mål i de svenska samhället, deras arbete för att genomföra cyberattacker och industrispionage i Sverige.
Att ge ryska och kinesiska företag – och i förlängningen dessa stater – möjlighet att påverka den svenska energiförsörjningen genom fjärrstyrda system ter sig som ovanligt ogenomtänkt för att inte säga korkat.
Inte minst i ljuset av Rysslands agerande i Ukraina de senaste åren, där energiproduktionen och elnätet varit mål för återkommande attacker. I Ukraina har kryssningsrobotar och drönare använts för att slå ut elnätet. I Sverige kan det alltså räcka med några kommandon på en dator.
Udden i debattartikeln riktas dock inte primärt mot företagens val av teknik och personal utan mot regeringen, som enligt debattörerna, inte tar utländsk infiltration i vårt energisystem på allvar.
Peter Hultqvist kastar samtidigt sten i ett glashus. För som försvarsminister 2014—2022 kunde han själv ha gjort mycket mer för att öka medvetenheten och skärpa reglerna.
Även om det säkerhetspolitiska läget förvärrats på ett sätt som få förutspådde 2014 har det ändå funnits gott om varningssignaler – flera hörsammades dessutom av Peter Hultqvist själv.
Efter att den ryska gasledningen Nord Stream 2 anlades utanför Slite och Karlsham 2016 och ett kinesiskt bolag visade sitt intresse för att bygga en bygga en hamnanläggning i Lysekil 2018 konstaterade han exempelvis att staten borde ha mer att säga till om. ”Vi har tillsatt utredningar i Regeringskansliet som nu tittar på det här hur vi ska kunna införa skyddsområden och hur vi ska kunna garantera ett statligt inflytande i samband med den här typen av affärer,” sa den dåvarande ministern.
Att det uppenbarligen även finns ett behov för ökat säkerhetstänk i samband med upphandlingar och andra affärer var inte lika självklart.
Privata och statliga kineseiska intressen kan i vissa fall vara sammanlänkade och svåra att särskilja, slog exempelvis Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) fast i ett memo om Kinas industriella cyberspionage 2019.
Det FOI syftar på är den kinesiska underrättelselag från 2017 som ställer krav på kinesiska företag, organisationer och medborgare att ge tillträde till och samarbeta med kinesisk underrättelseinhämtning.
Denna lag borde ha fått regeringen att reagera på en gång. Reglerna för vissa upphandlingar borde ha skärpts. Regeringen borde, via sina myndigheter, ha ökat informationen till landets kommuner om att alla företagsetableringar inte är av godo. Användningen av fler produkter borde ha förbjudits av säkerhetsskäl. Staten kunde ha sett till att de statliga företagen hade ett bättre säkerhetstänk.
Men så blev det inte.
Därför sitter vi nu med energiförsörjning som är mer sårbar än den behövt vara.