Några får panik – några går lugnt in på fritids. Tre lågstadieelever på Fröslundaskolan i Eskilstuna berättar om hur det går till när de blir inrymda i skolan. Det vill säga, sätter sig i säkerhet när skolgården inte längre är en säker plats att vistas på. Det senaste året har de blivit inrymda tre gånger (SVT 28/11). 

För drygt ett år sedan blev en av eleverna, Abdullahi, vittne till en skjutning precis utanför skolan. Då gick han i tvåan: ”Jag såg att de tog fram vapnet och sköt. Två klarade sig och sprang i väg, men en av dem klarade sig inte.”

Eleverna i Fröslundaskolan är långt ifrån ensamma. De senaste tre åren har det skett 37 skjutningar inom en 500 meters radie från Eskilstunas grundskolor. 49 procent av eleverna i kommunen går på skolor som drabbats av en eller flera skjutningar. 

Att det sker många skjutningar i Eskilstuna är ingen nyhet för den som följer samhällsdebatten. Men att kommunen placerar sig på en föga hedrande andraplats efter Södertälje på listan över de kommuner där det skjuts mest nära skolor, att hälften av eleverna växer upp i en miljö där det kan avlossas skott är ändå mer än skrämmande.

Skotten påverkar inte bara tiden barnen tillbringar i skolan. Rädda föräldrar håller sina barn hemma efter skolan. Möjligheten till fritidsverksamhet begränsas. Barnen isoleras och får inte en fullvärdig barndom. Skotten kan därför att komma att påverka resten av livet. 

Men varför skjuts det så ofta nära skolor?

Till SVT förklarar Sven Granath, kriminolog vid Polismyndigheten, att unga gärningsmän känner till miljön kring skolorna. De vet var de kan gömma vapen eller hur de snabbast kan fly från platsen. 

Det var inte så länge sedan de själva var elever. 

Endast detta faktum understryker vikten av ett bättre förebyggande arbete. Redan på lågstadiet måste man börja rusta eleverna för att stå emot värvningsförsöken till gängen. Det kan ske på olika sätt. Det viktigaste är att skolan lever upp till sitt kompensatoriska uppdrag. Att den ser till att varje elev har förutsättningar att klara skolan. Men det räcker inte. Det måste även finnas en väl utbyggd elevhälsa med kuratorer och psykologer.

En annan och många gånger förbisedd del är yrkesvägledningen. Barn som växer upp i utanförskapsområden vet inte alltid vilka möjligheter de har att utbilda sig, vilka jobb de kan söka och hur det går till. De mest framgångsrika personerna i området är de gängkriminella. De som valt andra vägar, utbildat sig och gjort karriär, har i princip alltid flyttat någon annanstans. Att kunna visa att det finns alternativ är därför en viktig del av det förebyggandet arbetet. 

Bris har i rapporten "Barns rättigheter i skottlinjen" bland annat frågat barn vad de behöver för att minska risken att bli rekryterade till gäng. En bra skola är viktig, men barnen framhåller även andra frågor som ekonomisk stabila villkor i familjen, föräldrar som tar hand om sina barn och föräldraskapsstöd till de föräldrar som behöver det. 

Men barnen poängterar också att det är viktigt att det finns fler synliga poliser i närområdet. Att barn tidigt ska få lära sig vad som är rätt och fel. Att det ska finnas hjälp till barn som begår brott och att det kan behövas hårdare lagar för barn och vuxna som begår brott.

Tidiga insatser som innehåller hjälp och krav i lika mått. Det är något som våra politiker behöver ta till sig. Det behövs insatser och det snabbt innan fler barn tvingas växa upp i skuggan av brott.