Den femte maj skickade Världshälsoorganisationen (WHO) ut ett pressmeddelande där de tillkännagav att covid-19 inte längre utgör ett ”internationellt hot mot människors hälsa”. Beslutet innebär att pandemin anses vara över.
Pressmeddelandet fick inte så stor uppmärksamhet i Sverige. Kanske för att pandemin för många redan känns som rätt avlägsen.
Men det är nu som det är läge att ta vara på kunskaperna från pandemin och använda dem för att förbereda oss för nästa. För att det kommer en ny pandemi är lika säkert som amen i kyrkan.
Under 1900-talet drabbades världen och Sverige av tre pandemier – alla i form av influensor: Spanska sjukan 1918, Asiaten 1956 och Hongkonginfluensan 1968.
En ny pandemi kan med andra ord lika gärna uppkomma om 40 som 10 år. Men oavsett hur lång tid det tar behöver samhället vara förberett.
När covid-19 började spridas över världen 2020 stod det klart att Sverige inte hade tillräcklig beredskap. I slutet av pandemin hade många av de värsta bristerna åtgärdats. Men än återstår mycket arbete.
Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell konstaterar exempelvis i en debattartikel att ”en god och jämlik hälsa i hela befolkningen är avgörande för ett hållbart och motståndskraftigt samhälle, och för ett robust civilt försvar” (DN 13/5). Myndigheten understryker därför vikten av att målet för den svenska folkhälsopolitiken uppfylls: att de påverkbara hälsoklyftorna sluts inom en generation.
Folkhälsomyndigheten och Riksrevisionen har oberoende av varandra kommit fram till att det nuvarande nationella smittskyddet visserligen fungerar bra i ett normalläge, men att det behöver stärkas för att öka förmågan att hantera framtida pandemier.
Folkhälsomyndigheten konstaterar också att beredskapslagren inom vården och omsorgen behöver säkras med bland annat skyddsutrustning och läkemedel.
För att arbetet ska kunna flyta på måste det också finnas färdiga handlingsplaner. Men även på detta område finns uppenbara brister.
I en debattartikel i DN (27/5) konstaterar exempelvis sju experter på intensivvård och katastrofmedicin att det fortfarande saknas fungerande system för prioriteringar av intensivvård. Eller krassare uttryckt, vilka patienter som ska få intensivvård och vilka som måste väljas bort när det inte finns tillräckligt med platser att vårda alla som behöver det.
Pandemin som orsakades av covid-19 är över. Nu måste arbetet för att förbereda samhället på nästa fortsätta. Ju bättre förberedda vi är, desto fler liv kan räddas.