Inom Europeiska Unionen finns det de som understödjer penningtvätt. En del banker, fastighetsföretag och affärsjurister är behjälpliga i att gömma undan stora mängder stulna pengar. Klienterna är en salig blandning av förtryckande oligarker och kriminella som utpressar, eller säljer knark och vapen.

Sådant undergräver förtroendet för det finansiella systemet och ett EU för demokratier. Länder kan inte ena stunden tala om folkstyre och rättsstat för att sedan underlätta för auktoritära regimer och deras lakejer att gömma pengar de stulit. Inte heller ska vi tillåta pengar från vapen och knark att gå till dyra tjuvkåkar eller till ytterligare brottslighet. Det leder till stora ekonomiska och sociala konsekvenser. 

Detta har fler i EU insett och det har utarbetats nya lagar för att komma åt penningtvätten. Senast i tisdags lade EU-kommissionen fram några fler förslag. Mycket går i samma spår som tidigare sagts och beslutats. Men minst två saker sticker ut.

Det första är en ny myndighet vars uppdrag ska vara samordning av medlemsländernas finansinspektionsmyndigheter för att motverka penningtvätt. Huruvida en separat myndighet ger någon verklig effekt, som inte kan åstadkommas genom att redan existerande EU-myndigheter får det uppdraget, kan diskuteras. Samtidigt behövs gränsöverskridande samarbete för att stoppa det syre pengarna innebär för skurkarna. 

Det andra är att utvidga nuvarande regelverk, som gör det möjligt att spåra pengars flöden, till att också gälla betalningar med kryptovaluta. Detta är klokt. Sådana digitala pengar lockar till sig en hel del ljusskygga typer. Och det är inte en tillfällighet att utpressare och andra skurkar just använder sig av Bitcoin och andra besläktade valutor.

De som erbjuder valutatjänster av denna typ bör underställas samma regelverk med insyn som andra finansiella verksamheter. För inte vill de väl understödja sådana skumraskaffärer eller terrorverksamheter?

De senaste årens bankskandaler har visat att penningtvätten handlar om omfattande belopp. Även några nordiska banker med filialer i Baltikum har stöttat och hjälpt allehanda skurkar att slussa smutsiga och stulna pengar genom det europeiska finanssystemet för att de sedan ska se rena på andra sidan.

Samma karaktärer lockas också till hälarholmar i Medelhavet, Stilla havet och Karibien. Där finns än slappare skatteregler, bristfälliga kontroller och myndigheter som tittar åt andra hållet så länge kunden betalar skatt och avgifter där.

Västvärldens näringslivsorganisationer som ofta är tysta i dessa frågor bör tala ut. Deras solidaritet ska inte riktas till dem som försöker komma undan med tjuvgods eller blodspengar.