De högsta tjänstemännen i de sörmländska kommunerna och i Region Sörmland har agerat djupt oprofessionellt. De har konspirerat för att förhindra utlämning av uppgifter om coronasmittan, åsidosatt rättssäkerheten, försökt förhindra medborgarnas insyn i det som de har rätt till och ökat risken för liv och hälsa.

Tidningen har berättat historien i dagarna. Eskilstuna-Kuriren, Katrineholms-Kuriren och Södermanlands Nyheter har begärt ut uppgifter om smittspridningen i de nio kommunernas äldreomsorg. Hur många äldre har varit smittade? Hur många är smittade nu? På vilka äldreboenden finns de? Hur många har avlidit?

Begäran fick nej på samtliga punkter. En kommun, Strängnäs, hävdar sekretess. De övriga åtta har sagt att en sådan sammanställning av uppgifterna saknas och att de inte kan sammanställas med ”rutinbetonade åtgärder”. 

Men det är nonsens, vilket framgår av kommunernas tillvägagångssätt och de interna diskussioner som tidningen har tagit del av.

Mejlväxling visar att kommunerna aldrig prövade tidningarnas begäran strikt utifrån lagens krav. I stället bestämde de sig först, i samförstånd, att inte lämna ut uppgifterna, i flera fall till och med innan de fått frågan formellt. Därefter hittade de på en gemensam motivering. Det är Flens kommunjurist som tog fram svaret varefter de ansvariga i åtta kommuner använde det i sina avslagsbeslut.

Motiveringen håller inte. Det som påstås är inte sant. Kommunerna och Region Sörmland har särskilda rutiner för intern inrapportering av smitta. Av mejl från Södermanlands länsstyrelse till länsstyrelsernas samordningscentral för corona framgår att kommunerna har uppgifter om antalet smittade i verksamheterna men vill inte att medier ska få tag på dem. Samma inställning syns i mejlkorrespondensen mellan kommunerna.

Av Länsstyrelsens sammanställning, ”Samlad regional lägesbild”, från 14 april anges totalt konstaterad smitta på 23 av länets äldreboenden. Att Länsstyrelsen har dessa uppgifter utan att kommunerna har dem är en omöjlighet.

Chefen för äldreomsorgen i Flen säger i intervju till tidningen att hon har full koll på smittspridningen i äldreomsorgen. Det är särskilt graverande, eftersom det var Flens kommunjurist, Niklas Witt, som konstruerade förklaringen att en sådan sammanställning saknas.

Sedan finns det en sak till: Beslutet att inte lämna ut uppgifterna var i praktiken fattat och den ihopdiktade motiveringen låg klar torsdagen 9 april, före påskhelgen. Men Flens kommunchef mejlade ett medskick: ”Niklas rekommenderar även följande som tips: Jag skulle dessutom vänta två dagar med att meddela beslutet. Alltså inget avslagsbeslut om denna begäran före onsdag nästa vecka.”

Samma budskap finns i ett mejl från Region Sörmlands kommunikationsdirektör, Maria Karlsson, till regiondirektör Jan Grönlund och andra medarbetare på torsdagen 9 april. Hon sammanfattar i punktform ett möte med länets kommunikationschefer. Den första punkten lyder: ”Dagens mediebegäran – ska svaras på onsdag (skjuta det framför oss)”.

Det är ren obstruktion. Avsikten är att förhala, i strid mot lagens krav att hantera begäran skyndsamt.

Kommuncheferna förväxlade samordning av information med destruktivt grupptänkande. De klev ner i stridsbunkern, utsåg medier till fiender och stängde av sin förmåga att ta till sig andra perspektiv. 

I själva verket finns det inget farligt med att berätta hur smittspridningen på äldreboenden ser ut. Som tidningen har visat lämnar Linköpings kommun dagliga rapporter om detta på sin hemsida. Öppenhet ger kunskap och kunskap ger bättre beslut. 

Sörmlands kommuner drev det i stället så långt som att låta bli att rapportera smittuppgifter till Socialstyrelsen, vilket kan ha försenat leveranserna av skyddsutrustning till länets äldreomsorg. Att det har blivit följden är inte säkert. Men risken är allvarlig nog.

Något som varje kommunchef också bör förstå är att inget är så giftigt vid en kris som en utbredd uppfattning att myndigheter mörkar och vilseleder. Tuff debatt och kritik mot situationen i äldreomsorgen kan upplevas som besvärande för de ansvariga. Men överdrivet hemlighetsmakeri gör saken bara värre. 

Viktiga uppgifter med stort allmänintresse som smittspridning i en offentlig verksamhet kommer ut förr eller senare. Det handlar bara om hur – i godvillig, öppen redovisning eller genom att uppgifterna dras ur organisationen efter läckor och mediers avslöjanden. Om sedan människor inte litar på det som exempelvis en kommun säger, sätts hela eller delar av krishanteringen ur spel.

Vissa kommuner i Sörmland börjar nu smått redovisa delar av det som medierna har frågat efter. Det är bra. Men det räcker inte. Om topptjänstemännen har agerat på politikers mandat, eller i samförstånd med dem, ska det berättas. I annat fall måste de folkvalda låta huvuden rulla. Samtliga topptjänstemän som har deltagit i mörkläggningen måste sparkas. Det är kommuncheferna i Flen, Katrineholm, Strängnäs, Vingåker, Trosa, Gnesta, Nyköping och Oxelösund, direktören i Region Sörmland, samt vem det nu var som fattade beslutet i Eskilstuna, i den ledige kommundirektören Tommy Malms ställe.

Därefter bör omfattande arbete genomföras i kommunernas och regionens organisationer. Tjänstemän i beslutande ställning måste lära sig vad offentlighetsprincipen innebär och vad den syftar till, samt förstå den fulla innebörden av att stå i medborgarnas tjänst.