Förra året minskade Eskilstuna kommun antalet boendeplatser för personer med och på väg ut ur ett missbruk. Larmen inifrån kommunapparaten och utifrån, från medborgare, var för dem som inte vägrade lyssna.

Förvaltningens egen sammanställning av risker med beslutet borde ha fått socialnämnden att dra i bromsen: Människors utsatthet antogs bli större. Hemlösheten riskerade att öka. Trycket på bostäder som hyrs ut med kommunkontrakt förväntades bli större, underförstått att den ökade konkurrensen även skulle slå mot andra grupper som har svårt att få egen bostad. Kostnaden för placering av människor utanför kommunen skulle öka. Med mera.

En majoritet i socialnämnden röstade ändå igenom beslutet om neddragningarna. Det skulle lösa sig, menade de.

Nu syns följderna. Tidningen har berättat om Marko Kunelius som just genomgått en behandling mot alkoholmissbruk på Vårnäs behandlingshem. Planen var att han efter vården skulle få en plats någonstans bland kommunens boenden. Men efter stängningen av Vilsta-slussen och Motivet försvann, enligt socialförvaltningens beslutsunderlag, 54 av 122 platser av den typen för vuxna.

Kön till det som är kvar är lång – som mest ett tjugotal personer mot tidigare runt fem – vilket gör att Marko står utan boende och hänvisas av kommunen till Stadsmissionens härbärge. Den ansvariga där säger att de inte har varit om detta tidigare, åtminstone inte med personer som följt behandlingen och inte straffat ut sig ur systemet.

Det är allvarligt, det är onödigt men som synes högst väntat. 

Problemet är nu inte bara att en person inte har någonstans att bo. Hela systemet för behandling av alkohol- och narkotikaberoende skadas. Drivkrafterna att genomgå vård försvagas. Löftet att en fullgjord behandling och drogfrihet leder till en bostad kan inte längre ges och sedan infrias.

Risken för återfall i missbruk blir också högre om personen efter behandlingen ställs på gatan. Marko beskriver det i tidningen: Motgångarna gör att det blir svårare att stå emot suget. Han betonar sitt eget ansvar men vädjar samtidigt om hjälp, vilket han har all rätt till.

Framtiden för Vårnäs behandlingshem, som Marko just kommer från, är för övrigt också ett frågetecken. De styrande i Eskilstuna var på väg att säga upp avtalet om det så kallade öppna intaget av vårdbehövande. Planen var att i praktiken låta betydligt färre Eskilstunabor genomgå behandling – att minska antalet vårddygn med en tredjedel. Politikerna backade i sista stund och ska nu i stället i första hand omförhandla avtalet.

Det är lättare att slå till sådan här reträtt än att återskapa nedlagda verksamheter, som boendeplatser. Hindren är praktiska och det handlar även om politisk prestige. 

Men det är nödvändigt att tänka om. Eskilstuna får inte skicka nynyktra alkoholister till härbärget.