Badrummet där 73-åriga Birgitta Brandt placerades i när hon behövde en vårdplats på ortopeden på Mälarsjukhuset.
Arbets- och vårdmiljön på Mälarsjukhusets ortopedavdelning kan på grund av vårdplatsbrist inte beskrivas som något annat än oacceptabel. Under våren har visserligen kunskapen om bristerna ökat i chefsledet. Nu erkänner de åtminstone att det finns problem. Men ännu verkar inte mycket ha hänt för att i grunden åtgärda problemen.
I slutet av januari slog personalen på avdelningen larm om sitt ”nya normala” (EK 21/3).
Personalen berättade om konstanta överbeläggningar. Hur de upplevde att det inte längre fanns någon patientsäkerhet. Om hur de lika återkommande som förgäves försökt att slå larm.
De berättade också om hur de behövt placera patienter i korridorer och badrum. Om hur sängen i badrummen hade placerats mitt emot toaletten. Hur patienterna fått sitta och äta där.
De underströk att personalen varit väldigt tydliga med att detta var oacceptabelt, men att deras chefer uppmanat dem att fortsätta att placera patienterna i badrum och korridorer.
När de fick frågan vad deras chefer sa och gjorde för att åtgärda problemen fick tidningen svaret: ”Vi har ingen annan förutom avdelningschefen, som vänder sig till klinikchefen och sen händer det ingenting.”
När tidningen frågade Björn Persson, chef för division kirurgi där ortopeden ingår, om arbetsmiljön på avdelningen sa han: ”Det låter bekymmersamt, så klart. Närmsta chef kommunicerar ju i sin tur med sin chef och så vidare. Så vi känner väl till situationen och följer den timme för timme och försöker göra vad vi kan från högre ort för att underlätta.”
Men chefsledet egen version av viskleken var uppenbarligen inte så effektiv.
I januari avvisade Persson personalens uppgifter om att patienter vårdats i badrum: ”Det känner inte jag till, och när jag pratat med ansvarig verksamhetschef så känner inte heller han till det, så det låter inte riktigt troligt. Det förekommer att vi har patienter i korridor men det försöker vi verkligen undvika. Det kan hända att man har fått köra in patienter i badrummet när de behövt gå på toaletten, men inte att man vårdat patienter där, det har jag svårt att tro.”
Men nu finns det bildbevis hur det ser ut när patienter vårdas på toaletterna (EK 12/4).
När Birgitta Brandt lades in på ortopeden för ett par veckor sedan var sängen i badrummet den enda tillgängliga platsen¨som fanns kvar på avdelningen.
På fotot som Birgittas anhöriga tog ser man hur Birgittas säng får samsas i badrummet, med en duschsäng, toalettstol, handfat och tvätt som hängde på tork. Maten fick intas bredvid toalettstolen.
Numera har dock Björn Persson bättre koll på läget om vårdplatsbristens konsekvenser – som att patienter bland annat vårdas på toaletterna. Till tidningen säger han: ”Det är absolut inte optimalt, men man har bedömt att det är den bästa lösningen som går att åstadkomma.”
Han verkar också förbättrat sina kunskaper om faran med att vårda ortopedens patienter på andra avdelningar, så kallade utlokaliseringar. I januari konstaterade han att det fanns riktlinjer kring hur denna vård ska bedrivas.
”Så jag skulle inte säga att patientsäkerheten är försämrad”, sa Persson då.
Detta trots att utlokaliseringar är en välkänd risk för patientsäkerheten.
Risken för vårdskador är, enligt Socialstyrelsen, 60 procent högre för en patient som vårdas på en utlokaliserad plats jämfört med om den vårdas på en avdelning där det både finns kompetens och medicinskt ansvar för den typ av sjukdomstillstånd som patienten har.
Det verkar Persson nu ha snappat upp. Nu säger han att: ”Det är bättre att patienten är på en vårdavdelning med personal som kan ortopedi än att de exempelvis är kvar på akuten, som kanske också är överfull.”
Persson har en poäng. Det är säkrare att vårdas på ortopeden än exempelvis på gynekologen – om man brutit ett ben. Men det är ändå inte på något sätt acceptabelt att vårdas på toaletten eller i korridoren. Även detta innebär en ökad risk för patientsäkerheten och en avsevärt sämre arbetsmiljö för personalen.
Björn Persson tillstår att den höga belastningen inte ska vara "det nya normala". Han hoppas på bättre läge framöver. ”Jag ser ljusningen, men det är inget lätt problem att lösa, det tar tid”, säger han till tidningen.
Under tiden fortsätter patienter att vårdas i korridorer och badrum. Personalen kommer att behöva fortsätta att verka i det som de redan kallar sitt ”nya normala” under överskådlig tid. Patienterna kan inte räkna med lika god vård, som de skulle ha fått om det funnits tillräckligt med vårdplatser.
Till tidningen berättar Birgitta Brandts dotter Åsa Brandt om vad personalen sade till henne: De berättade att dagen innan hade det också legat patienter både i korridoren och i badrummet. När de flaggat om problemet har de fått svaret: "Tryck in dem bara."