Är Bosnien åter på väg mot ett krig? Tecken finns i överflöd: Skrupelfria separatister uppviglar. Gemensamma politiska institutioner är delvis satta ur spel. Omvärlden ser passivt på.
Vi såg en liknande utveckling för 30 år sedan och vet hur det slutade.
Aktörerna är andra nu, med annat handlingsutrymme och andra resurser, vilket dock inte gör dem mindre farliga. Den serbiska nationalistledaren Milorad Dodik har inte en tungt utrustad jugoslavisk armé till sitt förfogande. Däremot har han starka allierade samtidigt som de som borde utgöra motkrafter är handlingsförlamade.
Dodik är den ledande politikern i Republika Srpska, den serbiska enheten i den bosniska staten, och serbisk representant i Bosniens trehövdade presidentråd. Sedan i somras har han inte deltagit i dess arbete. I stället är Dodik på väg att skapa parallella statsinstitutioner – försvarsmakt, rättsväsende, skattesystem – i syfte att bryta ut Republika Srpska ur Bosnien.
Omvärlden har verktyg för att stoppa sådant. Befogenheterna finns hos Höga representanten (OHR) som för närvarande är tysken Christian Schmidt. Hans uppgift är att övervaka efterlevnaden av Daytonavtalet från 1995 som fick slut på kriget och skapade dagens bosniska statsbildning. OHR kan bland annat avsätta politiker som saboterar avtalet.
Men Höga representanten kan inte sätta kraft bakom orden. Det internationella samfundets vapenmakt i Bosnien består av enbart 600 soldater i den EU-ledda styrkan EUFOR. Det är annat än de Nato-ledda IFOR- och SFOR-styrkorna – med som mest över 50 000 soldater – under Daytonavtalets första tio år.
Omvärlden kan sätta in sanktioner. För två veckor sedan införde USA sådana mot Dodik och mot en tv-station med koppling till honom. Det är en utvidgning av de sanktioner som funnits mot nationalistledaren sedan 2017. Bland anklagelsepunkterna finns förutom separatism även korruption.
Tyskland har uppmanat EU att göra likadant men stött på patrull. Åtminstone Ungern och Slovenien blockerar sanktioner. Kroatien, som spelar ett eget spel med bosnienserbiska nationalister, tycks vara inne på samma linje.
Viktor Orbáns ungerska regering har gått längre än så. Man har lierat sig med serbnationalisterna i Bosnien och lovat Republika Srpska ett stöd på motsvarande en miljard kronor. I övrigt har Dodik uppbackning från Ryssland som också här saboterar ett avtal där man formellt är en av garanterna. Och en utökning av EUFOR-styrkan, som verkar under FN-mandat, kräver i praktiken ryskt grönt ljus i FN:s säkerhetsråd.
Men dessa stängda vägar får inte leda till att de som vill rädda Bosnien från ett nytt krig tystnar. Europeiska stater som förstår allvaret måste sätta press på Dodiks vänner i EU, söka efter andra sätt att öka den utländska närvaron i landet och höja rösterna för att varna för det som är på väg att ske. Omvärlden får inte än en gång svika Bosnien.