Den ukrainska motoffensiven är inledd. Hur framgångsrik den kommer att bli är ännu för tidigt att säga. Men enligt en snabbanalys som det brittiska försvarsdepartementet gjort av utvecklingen på marken lider både Ukraina och Ryssland stora förluster just nu.
För de ryska soldater som blir tagna som krigsfångar är framtiden oviss, vare sig de blir kvar i Ukraina eller skickas hem. I september 2022 trädde en ny rysk lag i kraft som innebär ett förbud att ”frivilligt” ge sig till fienden. Ordet frivilligt ges en vid tolkning. Det är därför många krigsfångar som kan omfattas av lagen. De kan dömas till fängelse i max tio år.
Det här är långt ifrån de enda repressiva lagen som stiftats i Ryssland. Lagar som syftar till att tysta all opposition, att få människor att tänka och agera på ett sätt som passar staten.
Årets Selanderpristagare Anna-Lena Laurén har skrivit en viktig text ”Så smyger fascismen sig på ett folk” (DN 14/6) som alla som vill förstå vad som händer i Ryssland borde läsa.
”Ryssland är ett fritt land, eftersom vännen Anna-Lena inte har kastats i fängelse.” På omvägar får Laurén höra kommentaren från en gammal kompis som själv är journalist. Hon inser att hennes kompis inte skulle lyfta ett finger till hennes försvar om hon fängslades. Laurén har ju enligt kompisens sätt att se det sig själv att skylla. Hon skulle inte ha provocerat makten.
Ord har betydelse. Men också hur människor agerar. I Ryssland förskjuts gränserna. Invånarna anpassar sig stegvis till de nya reglerna och slutar att ifrågasätta vad som är rätt och rimligt.
Laurén pekar på att det handlar om ett fascistiskt system. Hon är inte ensam om denna analys.
Timothy Snyder, professor i historia vid Yale University, skrev förra året i New York Times att Ryssland, även om meningarna går isär om vad fascism egentligen är, uppfylls de flesta kriterierna. Dyrkan av en enda ledare: Vladimir Putin. En kult kring de döda som fokuseras kring andra världskriget. Det finns också en mytbildning kring en tidigare gyllene era av imperialistisk storhet som kan återuppstå genom kriget i Ukraina.
Även The Economist var inne på samma spår förra året. Förutom de kriterier som Snyder framhåller pekar tidningen även på hatet mot homosexualitet, fixeringen vid den traditionella kärnfamiljen och en fanatisk tro på statens makt.
Vi måste se Ryssland för vad det är och hur hotet mot de omgivande länderna växer. Omvärlden får inte ge efter för de ryska maktambitionerna. Stödet till Ukraina måste fortsätta.