Utsläppen av koldioxid kan bara minskas på allvar med ett kännbart pris på att elda upp fossilt kol. Koldioxidskatt, sedan länge införd i Sverige, är en bra metod.
Det är på grund av sin effektivitet som den möter ett särskilt hårt och mycket missriktat motstånd, från många länders missnöjesodlare och organiserade fossilintressen.
En annan klimatpolitisk metod är handel med utsläppsrätter. Ska den fungera måste den volym utsläppsrätter som finns att sälja och köpa successivt skäras ned.
Först efter den senaste skärpningen 2018 har EU:s system för utsläppsrätter börjat få mer än obetydliga effekter. Sveriges insats för den uppstramningen av EU:s utsläppshandel har uppmärksammats alldeles för lite bland det som skett i svensk politik de senaste åren.
Den hittills mest betydande klimatpolitiska framgången Sverige uppnått, menar ekonomiprofessorn John Hassler att den är. Hos Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) har han lett en forskargrupp som i förra veckan kom med en på många sätt värdefull genomgång av några av klimatfrågornas ekonomiska och politiska problem.
Till SNS-rapportens tänkvärda rekommendationer hör att komplettera nuvarande utsläppshandel och koldioxidskatt med ett bidrag (alltså en negativ skatt) till företag som avskiljer koldioxid ur rökgaser och får den nedpumpad i kalkhaltig berggrund.
Där blir den kvar, efter en kemisk reaktion med omgivande berg. Tekniken finns. Den används vid norska oljefält. En del andra företag planerar att använda den.
Men den är kostnadskrävande. Än så länge har en marknad inte utvecklats för att oskadliggöra koldioxid från storskalig förbränning.
Men i vetenskapliga bedömningar inför FN:s klimatkonferenser har konstaterats att teknik för att få bort koldioxid ur luften är något helt nödvändigt, men långtifrån tillräckligt, ifall vi ska slippa en mycket allvarlig höjning av jordens medeltemperatur. För svensk del uppskattas, enligt SNS-rapporten, att den koldioxid som skulle kunna avskiljas från de dryga 25 största utsläppskällorna inom landet skulle motsvara omkring hälften av dagens samlade svenska utsläpp.
En negativ koldioxidskatt som ska möjliggöra detta kommer att kosta ett stort antal miljarder per år. Men den kan göra det möjligt att undvika annat som blir ännu dyrare.
Blir det inom rimlig tid möjligt för värmeverk och processindustrier att köpa in teknik och skriva kontrakt för omhändertagande av koldioxiden till ett pris som kan förenas med en rimlig stödnivå? Det är ingen lätt fråga att besvara.
Men en sådan ekonomisk signal som negativ skatt kan göra det mycket lättare att utveckla den nödvändiga tekniken och investera i den.
Grundtanken måste vara riktig. De fyra partier som nu samverkar om praktisk regeringspolitik bör se det som angeläget att snabbt utreda utformningen.
Även annat kan motivera negativa koldioxidskatter, på olika nivåer, beroende på graden av klimatnytta. Dit hör att utöka skogsarealen. Likaså nettoeffekten av att ta hand om och förbränna metan som annars läcker ut i atmosfären från tippar, gödselanläggningar eller våtmarker.