Nyamko Sabuni och hennes partiledning kan inte vara nöjda med helgens landsmöte i Linköping. I nyckelfrågorna åkte de på stryk över nästan hela linjen. Det blir svårare för L att samarbeta med M, KD, och SD, åtminstone om L-ledningen väljer att respektera besluten i partiets högsta beslutande organ.

Det började med frågan om svenskt medborgarskap. Partistyrelsen hade föreslagit att det skulle återkallas för personer som är dubbla medborgare och som spionerat mot Sverige eller begått terrorbrott. Landsmötet sa nej till det med minsta möjliga majoritet.

Därefter tog landsmötet ställning mot att kräva kunskap i svenska för permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det var ett än hårdare bakslag för partiledningen som precis hade ställt sig bakom detta krav i migrationskommittén, en ordning som är på väg att införas i den nya utlänningslagen. Nu måste L backa från detta.

På rättsområdet drog landsmötet streck över två punkter som partiets gruppledare i riksdagen och rättspolitiska talesperson Johan Pehrson kom överens om med M, KD och SD och presenterade på DN Debatt i oktober. 

Den ena punkten gäller införande av anonyma vittnen i rättsprocesser, personer vars identiteter förblir okända för de brottsmisstänkta. Den andra handlar om möjligheten för polisen att införa visitationszoner, områden där vem som helst kan visiteras utan att vara misstänkt för något. Landsmötet röstade nej till detta med acklamation, utan att ens gå till votering.

Även i frågorna familjeåterförening för flyktingar och permanenta uppehållstillstånd som princip antogs mer liberala skrivningar än den linje som partiet drivit under Sabuni. Här blev det en blandning av kompromiss och nedröstning av partistyrelsens linje.

Dessa ställningstaganden är viktigare för partiets politiska väg än frågan om så kallade röda linjer i samarbetsformer med SD. De låser partiledningen i sak, minskar samsynen mellan å ena sidan L, å andra sidan M, KD och SD, och försvagar Nyamko Sabunis tal om ”borgerlig” samhörighet. 

Men besluten innebär också – och det är kanske viktigast – att Ulf Kristersson (M) kommer att se L som en än mindre pålitlig samarbetspartner före och efter valet, och blir därför mindre benägen att uppmana väljare att stödrösta på L.

Det är framför allt Liberala ungdomsförbundet, tillsammans med Stockholmsliberalerna, som har åstadkommit detta. De har drivit fram ovanstående beslut dels på grund av övertygelse i sak men även, av allt att döma, just för att försvåra ett blåbrunt projekt med medverkan från L.

Partiledaren och hennes krets kommer att få svårt att fullfölja sin linje.