Tuff jargong löser inga brott. Men allt för ofta har politiker låst sig till det som låter handlingskraftigt. Visst kan längre fängelsestraff, nya lagar och verktyg för polisen fungera i brottsbekämpningen. Men det finns annat som bör prioriteras först.
I en ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) konstateras att det dödliga gängvåldet är betydligt svårare att utreda än annan kriminalitet. Det påverkar brottsuppklarningen negativt. Den genomsnittliga uppklarningen av dödligt våld i kriminella miljöer var mellan 2013 och 2017 på låga 25 procent.
Orsaken till den låga siffran stavas noggrannhet. Den här sortens brottslingar planerar morden i detalj. Inte sällan är gärningspersonerna skickliga på att inte lämna spår efter sig och har en hög grad av forensisk medvetenhet. Detta är en komplexitet som politiker och andra beslutsfattare inte får ignorera.
Ska denna våldsamma brottslighet pressas undan krävs det att upptäcksrisk och uppklarning av dessa brott ökar. Gängbrottslingar måste veta att de får det svårt om de mördar, skjuter eller spränger.
Brås slutsats är att Polismyndighetens, och andra aktörer inom rättsväsendets, utredningskompetens måste öka!
Ofta är det oerfaren personal som utreder dessa grova våldsbrott. Och egentligen borde det vara omvänt: Det behövs fler utredare med utbildning i hantering av grova brott.
Det är en riktig analys. Om gärningspersonerna är skickliga behöver brottsutredarna vara ännu skickligare. Samtidigt är det erfarenhet och förmåga som byggs upp över tid och då gäller det att personal vill stanna kvar.
Frågan om anonyma vittnen har också diskuterats. Däribland framgår det i Tidöavtalet att ett system för anonyma vittnen ska införas. Orsaken är att man upplever att vittnen, i vissa sammanhang, inte vågar kliva fram och att det råder tystnadskultur på en del håll i Sveriges stadsdelar.
I Brå-rapporten växer dock en annan bild fram. I tre av fyra utredningar framträder ögonvittnen, även om det mer sällan är någon som känner till brottsoffer eller gärningsman.
Men det betyder inte att saknas utvecklingspotential. Det är ofta just vittnen som känner till förövare och offer som är nyckeln till fällande dom. Och kan fler träda fram och vittna kan det ha stor betydelse för brottsutredning och kriminalutveckling.
Att polisen bygger förtroende i socialt utsatta stadsdelar är en sak. Inte rasera det genom att föreslå visitationszoner. Inte heller är helt anonyma vittnen nödvändigtvis vägen framåt. De intervjuade utredarna föreslår bland annat att vittnesmål skulle kunna ges via videolänk från en annan domstol. Vittnens personuppgifter skulle också kunna hanteras och skyddas mer.
Ett bra start kan vara att svara i telefonen när det ringer. Telefonkön till 114 14 är ofta lång. Sådan väntetid kan försvåra för de som vill vittna om våldsamma brott. Ett direktnummer för dessa ögonvittnen kan också vara ett alternativ.