Det Àr för mycket begÀrt att kommunal socialtjÀnst och personliga assistenter ska ta hand om patienter med nÄgra av de allra mest vÄrdkrÀvande psykiatriska funktionshindren. DÀr lÄngvarig specialiserad institutionsvÄrd verkligen behövs mÄste den finnas. Men det kan dÄ bli ofrÄnkomligt att vÄrdboendet ligger lÄngt frÄn de anhörigas hemort.
Detta Ă€r bĂ€ttre Ă€n de tragiska följderna i en av Sörmlands kommuner â Eskilstuna â dĂ€r en man med ett svĂ„rt intellektuellt funktionshinder flyttats till hemkommunen efter att tidigare ha bott pĂ„ vĂ„rdhem i annat lĂ€n, förenat med sĂ€rskola.
Tidvisa inlÀggningar hos psykiatrin, men sedan tillbaka till ett boende i ren misÀr. Det elÀnde som Eskilstuna-Kuriren med StrengnÀs Tidning skildrat Àr mycket lÄngt frÄn det vanliga tillstÄndet inom kommunal omsorg om psykiskt funktionshindrade. Men Àven sÀllsynta fall kan sÀga nÄgot viktigt om var allvarliga luckor kan finnas i vÄrden. De kan visa pÄ vilka punkter grÀnsdragningen mellan landsting och kommuner behöver justeras, i vÄrdansvar, kostnadsansvar eller bÄda.
Ăver Ă„ren har det skett mycket stora förbĂ€ttringar av omsorgen och levnadsförhĂ„llandena för mĂ„nga funktionshindrade. LSS-lagen och de personliga assistenterna har varit viktiga, men Ă€ven att mycket av det tidigare boendet pĂ„ psykiatriska lĂ„ngvĂ„rdskliniker kunnat ersĂ€ttas med öppenvĂ„rd stöttad av en kommunal omsorgsverksamhet. En Ă„tergĂ„ng till det gamla Ă€r inte svaret.
Men luckorna behöver tĂ€ppas till vad gĂ€ller en del av de tyngsta vĂ„rdbehoven hos psykiatriska patienter, dĂ€r mycket stora funktionshĂnder kan lĂ€gga omöjliga arbetsuppgifter pĂ„ personliga assistenter eller kommunal omsorgspersonal. VĂ„rdbehövande kan bli bollade fram och tillbaka mellan landstingets psykiatri och kommunal socialtjĂ€nst â som försöker med vĂ€xlande placeringar men ryggar inför den kostnad som boende pĂ„ vĂ„rdhem med specialiserad kompetens innebĂ€r.
Psykiatrin i det stora landstinget kan uppfattas vara snabb med att skjutsa sÀrskilt besvÀrliga patienter frÄn sig. Den skriver ut dem, tillbaka till Àven en liten kommuns socialtjÀnst, dÀr ett enda sÄdant fall kan slÄ ett mÀrkbart hÄl i en redan anstrÀngd budget.
Kommunerna och sjukvÄrden företrÀds bÄda i den ofta sÄ nyttiga organisationen SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). DÀr borde den hÀr frÄgan redas ut snarast.
NÀr detta görs Àr det bra att ocksÄ inse att psykiatrin nu inte Àr betald och bemannad för att bygga upp lÄngtidsboende för en del ytterst vÄrdkrÀvande omsorgsfall. Psykiatrin Àr dessutom klÀmd frÄn minst tre hÄll.
Den belastas av mindre allvarliga fall nÀr primÀrvÄrden remitterar vidare patienter som inte behöver kvalificerad vÄrd pÄ psykiatrisk klinik. Den fÄr ta hand om psykoser som vÄllas eller förvÀrras av narkotika. Den försummas ocksÄ i den ofta högljudda vÄrddebatt som frÀmst larmar om lÄngsam service vid olika lindrigare Äkommor.
En av vÀgarna att tÀnka pÄ Àr trots detta att nÄgot utvidga den regionalt finansierade vÄrdens ansvar. Det bidrar dÄ Àven till att utjÀmna kostnader över ett större antal kommuner. En annan vÀg Àr att i större utstrÀckning anlita specialiserade vÄrdhem, privatÀgda eller kommunala, och förstÀrka den utjÀmning mellan kommuner som i dag finns för LSS-kostnader.
En omöblerad, sönderslagen villa med avföring pÄ golvet, Àr i vart fall inte nÄgot som kan fÄ fortsÀtta.