Kölden drar in över Sverige och stora delar av Europa. Att det är kallt i december är inte förvånande men med tanke på elpriserna finns det många som hoppats på att den ovanligt varma hösten skulle övergå till en mild vinter.
Om det blir så eller inte vet vi inte än. Det kan röra sig om en tillfällig köldknäpp. Däremot vet vi att den kommer vid en olämplig tidpunkt.
I Sverige pekas perioden 9 till 18 december ut som särskilt osäker för energiförsörjningen. Reaktor 3 på Oskarshamns kärnkraftverk, som är Sveriges största elproducerande enhet, tas ur drift för underhåll. Ringhals reaktor 3 kommer att gå på halv effekt under helgen och reaktor 4 är sedan i augusti avstängd för reparationsarbete fram till februari 2023.
När det blir kallt minskar dessutom tillgången på vindkraft. Elpriserna kan därför öka kraftigt .
I Sverige tenderar vi att prata om de dyra elpriserna som ett inhemskt problem. Det är det inte. Runt om i Europa finns otaliga elkunder, bland annat i Storbritannien, Frankrike och Tyskland, som oroar sig för att de inte ska kunna betala sina räkningar.
Ett avgörande skäl för den bristande energitillgången och höga priserna är att nästan hälften av de 56 kärnkraftsreaktorerna i Frankrike är stängda, eftersom de behöver underhållas. Europas största kärnkraftsland Frankrike kan inte längre exportera el. I stället måste landet importera el – framför allt från Tyskland. Även om tillgången på gas just nu är god återstartas gamla kolkraftverk i Tyskland för att minska beroendet av rysk gas.
Ansvaret för den bristande energitillgången kan skyllas på flera länder och många politiska beslut genom åren. Beslut som nu skapar negativa kedjeeffekter i de sammankopplade elnäten.
I Sverige ägnas dock åtskillig politisk kraft att försöka skjuta skulden över blockgränsen. Låt oss då påminna oss om de två senaste stora energiöverenskommelserna i riksdagen från 2009 och 2016.
2009 kom partierna i den dåvarande alliansregeringen (M, C, KD, L) i korthet överens om att ny kärnkraft skulle tillåtas. Det fanns dock flera reservationer som att ny kärnkraft bara skulle få byggas på de områden där det redan fanns reaktorer och att kärnkraften skulle bära sina egna kostnader. Det vill säga till skillnad från vind- och solkraftverken inte subventioneras. Därmed var kärnkraften inte längre affärsmässigt gångbar.
2016 kom fem av riksdagens åtta partier (S, MP, C, KD, M) överens om en ny uppgörelse som vilade på överenskommelsen från 2009. Man lade dock till målet att Sverige skulle ha hundra procent förnybar elproduktion 2040. Samtliga partier var överens om de långsiktiga förutsättningarna för energipolitiken.
Så nu står vi här vintern 2022 med elbrist, dyra elräkningar och lösningar på problemen som i bästa fall ligger ett decennium framför oss.
Då är det inte läge för de partier som stått bakom uppgörelserna att träta. I stället behöver de kavla upp ärmarna och ägna all energi åt att mildra effekterna av elkrisen.