Det har inte varit en lätt vecka för Sveriges regering. Proteserna mot koranbränningarna fortsätter att rasa, såväl inom som utanför rikets gränser.

Läget är allvarligt då det påverkar landets säkerhet. Det höga tonläget i debatten behöver därför dämpas. Något som redan kunde ha skett om inte debatten konstant eldats på med hjälp av massiva desinformationskampanjer. Sedan den 28 juni har Myndigheten för psykologiskt försvar noterat över en miljon publiceringar på nätet. Ryssland spelar, genom sina statskontrollerade rysk- och arabiskspråkiga medier, en särskild roll i dessa kampanjer.  

När kritiken haglar från alla håll finns det egentligen endast en metod som fungerar. Att behålla lugnet, hålla hårt på grundläggande principer och inte förhasta sig. Det verkar regeringen – hittills och huvudsakligen – också göra. 

I veckan höll statsminister Ulf Kristersson (M) och justitieminister Gunnar Strömmer (M) en presskonferens där de berättade vad regeringen gör. Den har i skrivande stund fattat ett skarpt beslut: att intensifiera arbetet med inre gränskontroller. 

Ulf Kristersson motiverar detta med att personer med mycket svag koppling till Sverige inte ska kunna komma till Sverige för att begå brott eller för att agera i strid med svenska säkerhetsintressen. 

Att personer inte ska kunna komma till Sverige för att begå brott säger sig självt. Det andra ledet i meningen, att man inte ska få agera i strid med svenska säkerhetsintressen är dock betydligt knepigare. Man förstår att Kristersson menar att personer inte enbart ska få resa hit för att bränna koraner. Men gäller det även om exempelvis Salman Rushdie skulle resa till Sverige för att föreläsa om yttrandefrihet? Skulle det hindra personer, som vill delta i en konferens som kritiskt granskar utvecklingen i Ryssland? De är ju personer som skulle kunna irritera främmande makt. Så vem ska få resa in och vem ska stoppas?

Regeringen överväger även fler åtgärder, bland annat hur en utredning om ändringar i ordningslagen bör utformas. Det man eventuellt vill utreda är hur Sveriges säkerhet ska kunna vägas in i tillståndsprövningen för demonstrationer – vid sidan om de överväganden om eventuella ordningsstörningar som görs i dag.

Det kan tyckas som ett vettigt förslag. Samtidigt är just en bedömning av eventuell påverkan på Sveriges säkerhet inte något man gör i en handvändning. Frågan är hur regeringen tänker sig att exempelvis polisen i en mindre kommun ska kunna göra en sakligt grundad bedömning. Även en liten, lokal protest kan ju – via sociala medier och trollfabriker – få internationell spridning på några timmar. 

Regeringen konstaterar att detta är ”frågor som kräver noggranna överväganden” och att eventuella ändringar ska respektera grundlagarnas skydd för yttrandefriheten. Det är bra. Frågorna behöver noga beaktas om de ens ska utredas.

Det är som sagt inget lätt läge regeringen befinner sig i. Men den måste fortsätta att hålla huvudet kallt, hålla fast vid grundläggande principer och fundera minst ett varv till på förslagen.