Bara namnet på den utredning landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) nu tagit emot måste ifrågasättas: “Animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd”. Men djurskydd och djurhälsa är det sista som utredningen syftat till.

I stället är den ett svar på krav som delar av livsmedelsindustrin haft om att slippa släppa ut kor på bete. De anser att det ger dem bättre möjligheter att konkurrera med livsmedelsproducenter i länder där djurskyddslagstiftningen är betydligt sämre. 

Nyligen tog landsbygdsminister Peter Kullgren emot betänkandet från den särskilda utredaren Elisabeth Nilsson. Och i enlighet med direktiven innehöll utredarens förslag en skrivning om att ändra lagen så att de mjölkbönder som håller sina djur i lösdrift (allt fler numera eftersom det längre inte är tillåtet att bygga ladugårdar där kor är uppbundna i månader som man gjorde förr) ska kunna slippa att släppa ut korna på bete.

Att många svenska bönder är ekonomiskt pressade är ett faktum. Likaså att regeringen borde göra vad den kan för att bidra till att öka möjligheterna att behålla och allra helst öka den svenska livsmedelsproduktionen. Men det finns en tydlig gräns och den går vid att hålla stora däggdjur inomhus under hela deras livstid. 

Det finns ingen som helst tvekan om att det går rakt emot all sorts djurvälfärd att inte låta kor känna sol, vind och gräs under klövarna.

Ingen som sett kor på bete kan tvivla på hur de njuter av utevistelsen. För den som behöver mer belägg än sina egna ögon går det utmärkt att ta del av veterinärmedicinsk forskning som finns på området. Och den är tydlig. Mjölkkor på bete har bättre klövhälsa, stärker sitt skelett och färre sår i huden. De har färre juverinfektioner och större möjligheter att utöva sina naturliga beteenden som att beta och vila liggande.

Dessutom, vilket är nog så viktigt, gynnas den biologiska mångfalden av att korna betar utomhus. Mjölkkor som betar gräs släpper ut 20–30 procent lägre nivåer av metangas, än djur som hålls och utfodras inomhus. Det visar bland annat studier från Sverige och Nederländerna. Enligt den nederländska studien leder betandet av kort gräs som är lättare för kornas magar att smälta också att de kan äta mer, och därmed producera mer mjölk. Alltså en vinst för både klimat och mjölkböndernas ekonomi.

Värt att notera är också att flera av utredningens tillförordnade experter har skrivit särskilda yttranden där de kritiserar förslaget att ta bort betesrätten för mjölkkor. Inte ens regeringspartierna är eniga. Liberalerna säger redan nej till att slopa betesrätten.

De är inte de enda som kritiserar förslaget: Sveriges Veterinärförbund, Världsnaturfonden, Coop med flera tillhör dem som vill bevara kornas rätt till bete. 

Även bland bönderna finns kritiker. En av dem är mjölkbonden Per-Ola Lisjö på Böcklinge gård i Stora Sundby utanför Eskilstuna. Till P4 Sörmland säger han bland annat att kor ska vara ute på sommaren. Han pekar  på risken att mjölkproduktionen flyttar till "mjölkfabriker" på slättena, med flera hundra eller tusen kor om lagen ändras. Fabriker, som skulle konkurrera ut många andra bönder. Per-Ola Lisjö uppmanar därför politikerna att "ta sitt förnuft till fånga." 

Det finns med andra ord goda skäl att låta den del av utredarens förslag som handlar om slopat beteskrav gå rakt ned i papperskorgen. Svensk livsmedelsproduktion varken kan eller ska öka sin konkurrenskraft genom att försämra för djuren.