Befolkningsökningen i Eskilstuna har stannat av. Efter 22 år av oavbruten ökning visar de första fem månaderna på minus 20 personer, det vill säga i praktiken närmast plusminusnoll. Strängnäs fortsätter däremot att tuffa på med fler invånare, liksom Nyköping, Trosa och Oxelösund. För övriga Sörmlandskommuner är det däremot minussiffror.
Det är långt från det senaste årtiondets optimistiska prognoser. Eskilstuna, nu 108 000, har planerat för 130 000 invånare till 2030, med fortsatt befolkningstillväxt därefter. Strängnäs, nu 39 000, kan enligt en prognos få 61 000 invånare 2040. En ökning med 56 procent. Nyköping, nu 58 000 invånare, siktar på 72 000 till 2040.
Det är inte bara i Sörmland som större kommuner har trott på en kraftig befolkningsökning. Västerås, nu 158 000, hoppas på 230 000 invånare 2050. Uppsala har nu 243 000 invånare, men har tar höjd för 333 000 till 2050. Örebro, i dag jämnstort med Västerås, siktar på drygt 200 000 invånare.
Så lär det inte bli, även om kommuner närmare Stockholm som Strängnäs kanske kan fortsätta att växa snabbt. Mer försiktiga framskrivningar hamnar också på lägre befolkningstal. 2000-talet innebar fram till de senaste åren en hög invandring. Det är den huvudsakliga förklaringen till att befolkningen i Stockholm med omnejd ökade kraftigt under en tid.
Födelseöverskottet var aldrig speciellt stort. Den inrikes omflyttningen bidrog, men det har inte under senare år varit frågan om någon kraftig urbanisering. De tre första månaderna i år var det fler som flyttade från Stockholms län till övriga landet än som flyttade in från resten av Sverige.
Nu talar regeringen om paradigmskifte och om att Sverige ska ligga på EU:s miniminivå när det gäller regler för asylinvandring. Villkoren för arbetskraftsinvandring utanför EU ska också bli striktare när det inte handlar om bättre betalda arbeten. De svenska födelsetalen har fallit, och är klart under 2,1 barn per kvinna, som på sikt ger en stabil befolkning.
Håller de låga födelsetalen i sig kan det åter bli uppmärksamhet på "Kris i befolkningsfrågan". Politiken kan behöva ägna mer uppmärksamhet åt hur de ska bli lättare att vara förälder. Med minskade födelsetal ökar visserligen behovet av invandring för att upprätthålla samhällsservice och välfärd, men det är, i synnerhet med "Tidösamarbetet", osannolikt att Sverige återgår till nivåerna från det tidiga 2000-talet.
Utvecklingen påminner om baksmällan från "rekordåren" i slutet av 1960-talet. Då fanns också storvulna planer i kommun efter kommun på en kraftig befolkningsökning. Men de fick överges när verkligheten blev helt annorlunda.
En viktig skillnad är dock att då byggdes det massor av bostäder, som sedan kunde vara svåra att få avsättning för. Nu är det dyrt att bygga, och de högre räntorna ökar kostnaderna ytterligare. Även om bostadsbyggandet i Sörmland glädjande nog hittills har hållits uppe, kan det även med en lugnare befolkningsutveckling bli problem att bygga tillräckligt för att möta efterfrågan.