Efter att Folkhälsomyndigheten presenterat nya råd om barns och ungas skärmvanor har många vuxna haft anledning att fundera över skärmvanor – sina egna och andras.
Så varför behöver då vuxna tänka på sina egna vanor? För att barn som bekant inte gör som de vuxna säger. De gör som de vuxna gör.
Ska barnens skärmanvändning minska måste de vuxna helt enkelt gå före.
Det finns många goda skäl för en förändring. En del hittar man i en rapport från Folkhälsomyndigheten och Mediemyndigheten som presenterades i juni. I den konstateras att forskning visar att hög skärmanvändning kan leda till ”sämre sömn, depressiva symtom och missnöje med den egna kroppen”.
Individer är olika känsliga för intryck. Det gäller såväl barn som vuxna. Det är därför inte bara barn som vittnar om att de mår dåligt av för mycket skärmanvändande.
Det finns även gott om vittnesmål från vuxna som förklarar hur deras stressnivå minskat, att deras förmåga att fokusera ökat och att de generellt sätt blivit gladare, när de lagt undan mobilen eller bytt sin smartphone till en ”dumbphone” med knappar i stället för skärm.
Frågan om våra skärmvanor är inte ny. Den har småkokat i samhällsdebatten de senaste fem, sex åren. Det har gått att läsa otaliga artiklar och inslag om hur man kan minska sitt mobilberoende för att må bättre. Men nu bygger alltså råden även på forskning.
För att må bättre kan det därför finnas anledning att skära ned på sitt scrollande, både för vuxna och barn. Ett första steg är att ta till sig Folkhälsomyndighetens råd. Inte för att man slaviskt behöver följa dem – de är rekommendationer inte regler. Men de går utmärkt att använda som utgångspunkt för hur mycket tid man bör stirra ned i skärmen varje dag. Vad som är rimligt för stora och små.
Och vem vet, kanske det inte bara blir föräldrar som hotar sina barn med att de kommer stänga av internet eller tjatar på dem att "gå ut ett tag" och göra något annat. Barnen kan bli lika bra på att säga till sina föräldrar.