I veckan har Polisförbundet och TCO krävt att det tillsätts en nationell kriskommission mot gängvåldet. Oppositionspartierna ställer sig bakom kravet. Men regeringen med justitieminister Gunnar Strömmer (M) i spetsen säger nej med motiveringen att en kommission med samtliga riksdagspartier riskerar att skapa nya låsningar.
Regeringen har en poäng. Att forma en kommission, sätta sig ned och samtala om vad som behöver göras tar tid. Frågan är dessutom vad man ska prata om. En tydlig riksdagsmajoritet är huvudsakligen överens om vad som behöver göras. Det som skiljer de olika partierna åt är var man vill lägga tyngdpunkten: på förebyggande åtgärder eller strängare straff.
Ytterligare en komplikation är att en stor del av gängbekämpningen inte är en regeringsfråga. Regeringen kan förslå skärpta straff och i sitt myndighetsbrev till Polisen kräva att de intensifierar sitt arbete. Regeringen kan också utöka anslaget till Polisen utöver de miljarder de redan fått.
Men en stor del av det förebyggande arbetet är ett kommunalt ansvar. Kommunerna ansvarar exempelvis för socialtjänsten, skolan och bostadsförsörjningen. Den 1 juli får kommunerna även ansvar för brottsförebyggande arbete, enligt en ny lag.
En tröst för kommunerna är att de sannolikt får mer statsbidrag för att klara dessa grundläggande åtaganden nästa år. De senaste veckorna har flera regeringsföreträdare öppnat för att det blir ett tillskott i form av extra statsbidrag till kommunerna i höstbudgeten. Hur stort detta blir återstår dock att se.
Många kommuner arbetar redan aktivt mot gängen. Några av landets största kommuner: Malmö, Göteborg, Uppsala och Örebro använder sig exempelvis av strategin Gruppvåldsintervention (GVI) som i Malmö kallas för "Sluta skjut". I Malmö som var först ut att införa modellen 2018 har antalet skjutningar minskat med cirka 50 procent. Hur mycket av minskningen som kan tillskrivas GVI är dock oklart, enligt en utvärdering som Brottsförebyggande rådet nyligen publicerade. Men flera internationella studier av strategin har visat på positiva effekter.
Eskilstuna kommun har i stället valt att arbeta med en svensk, tidigare oprövad, strategi: Orten bortom våldet. När strategin infördes 2020 beskrevs den i en artikel i tidningen. Tidsplanen sträcker sig över 18 år och är indelad i olika faser. Den första fasen som ska ta två till tre år handlar om att stoppa våldet och skapa basal trygghet i utsatta områden.
Det har inte skett. Redan fas ett i tidsplanen har med andra ord spruckit.
Att minska gängvåldet och vända utvecklingen tar visserligen tid. Men kommuner som Eskilstuna måste ändå vara beredda att kontinuerligt ompröva sina strategier. En viktig del av detta är att lära från andra städer – i och utanför Sverige – om vad som faktiskt fungerar eller inte.