Ska vårdpersonalen stanna måste arbetsmiljön bli bättre

Vill regionerna behålla sin personal och dessutom rekrytera ny måste de både förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren.

Vill regionerna behålla sin personal och dessutom rekrytera ny måste de både förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Ledare2024-01-03 18:34
Detta är en ledare. Strengnäs Tidning är en liberal tidning.

Sedan en månad tillbaka arbetar man inom Region Sörmland med att kraftigt reducera antalet hyrläkare i regionens verksamhet, på samma sätt som man tidigare minskat beroendet av inhyrda sjuksköterskor. 

Att anlita hyrpersonal är dyrt, riktigt dyrt. Att ha tillfällig personal är också ett sämre alternativ till att ha egen fast personal. Ändå fortsätter sjukvårdens beroende av den inhyrda personalen att öka. Notan tickar stadigt uppåt i en tid då det dras in och sparas på allt annat. 

Därför försöker samtliga regioner nu minska beroendet av hyrpersonalen. Det är inte första gången man försöker. Hittills har man inte lyckats. Det kan bero på att man börjar i fel ände: genom att täppa till det som i praktiken blivit en säkerhetsventil för att klara vården på många avdelningar med kronisk personalbrist. 

Det saknas inte kunskap om att många som jobbar inom vården är uppgivna och trötta. Det finns också gott om fakta om vad det beror på: undermålig arbetsmiljö, hög arbetsbelastning, etisk stress, svårigheter att förena arbete och fritid, dåligt ledarskap, svagt erkännande av de anställdas förmågor, bristfällig introduktion till nya arbetsplatser och för lite fokus på livslångt lärande och kompetensutveckling.

I ljuset av detta är det inte märkligt att många överväger att byta jobb eller helt och hållet lämna vården.

2021 konstaterade Vårdförbundet att var fjärde sjuksköterska övervägde att säga upp sig och att 7 procent dem övervägde att lämna vården helt och hållet. 

Undersökningen utfördes visserligen mitt under pandemin, när många vårdanställda pressades till sitt yttersta. Samtidigt var viljan och villigheten att ställa upp ovanligt hög under denna tid. Tendensen att sluta är heller inte ny. Statistik baserad på siffror fram till 2019 visar att 13 200 legitimerade sjuksköterskor under 65 år var sysselsatta utanför hälso- och sjukvården.

Det är inte bara sjuksköterskorna som är uppgivna. Enligt en undersökning från Läkarförbundet som publicerades 2022 funderar nästan 40 procent av de svarande läkarna på att byta arbetsplats – och nästan lika många funderar på att gå ned i arbetstid på grund av arbetsbelastningen. 27 procent funderar på att börja arbeta som hyrläkare och 21 procent på att lämna yrket helt och hållet.

Uppgivenheten är särskilt stor bland de yngre läkarna: var tredje överväger att sluta. 

Men vad sker när personalen faktiskt väljer att sluta? 

Det ger en forskargrupp vid Lunds och Malmö universitet, som undersökt vad som händer när missnöjda sjuksköterskor säger upp sig, svar på. 

När sjuksköterskorna börjar lämna verksamheten uppstår en negativ spiral. De som är kvar får mer att göra. De nyanställda får snabbt stort ansvar trots att de inte hunnit få tillräcklig upplärning. Effekten blir att fler säger upp sig.

I ett läge där man behöver rekrytera tusentals läkare, sjuksköterskor och undersköterskor skulle man kunna tycka att det här borde leda till att sjukhusens ledning försökte förbättra arbetsmiljön och de anställdas villkor. Men enligt den skånska forskargruppen blir det ofta tvärtom. Ledningarna tenderar att bli alltmer rigida och säga nej till allt som personalen ber om – från höjda löner till förändringar i schemat. 

Det kan bero på att ansvariga chefer inte ser personalens beslut att sluta som en följd av dålig arbetsmiljö. I intervjuer med chefer framkom det att de snarare ansåg att massavhoppen berodde på att ”unga är hoppjerkor” eller att ”sjuksköterskorna slutade för att höja sina löner”.

Att byta jobb är ofta ett sätt att höja sin lön, så är det i många branscher. 

Men att sjuksköterskorna valde att sluta beror ju inte enbart på drömmen om en högre lön, utan till stor del även på en undermålig arbetsmiljö.

Forskarna menar därför att chefer på alla nivåer behöver bli bättre på att lyssna och låta de anställdas analyser av problemen inom organisationen komma fram och åtgärdas. Först då, menar de, kan man komma till rätta med sjuksköterskebristen. 

Deras slutsats stärks av att studien visar att sjuksköterskor som blir lyssnade på ofta gärna kommer tillbaka till sina gamla arbetsplatser och att populära arbetsplatser får många sökande. 

Det borde inte krävas en forskningsstudie för att visa på det som i grund och botten är sunt förnuft och gott ledarskap. Vill regionerna behålla sin personal och rekrytera ny måste de både förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren.