Häromdagen presenterades utrikesdeklarationen– inriktningen för regeringens utrikespolitik det kommande året – i riksdagen. Och många tappade antagligen hakan. Inte nödvändigtvis på grund av innehållet, mycket i det kunde man ana och känna igen både från tidigare regeringar och skifte i styre. Men den efterföljande riksdagsdebatten var däremot uppseendeväckande.
Den handlade om Turkiet. Igen. Och denna gång var det Martin Melin, Liberalernas nye utrikespolitiske talesperson, som klampade i klaveret.
I ett replikskifte med Vänsterpartiets Håkan Svenneling instämde Melin i det som utrikesministern Tobias Billström (M) nyss sagt: att Turkiet är en demokrati. Den felaktiga föreställningen i sig är inte förvånande. Den känner vi igen från tidigare debatter, inte minst när det gällt Turkiets ansökan om att bli EU-land. Men Liberalerna är ett parti med rötter i den svenska rösträttsrörelsen och den fria folkbildningen. Den som kallar sig liberal ska veta bättre än att demokrati är mer än att medborgarna får lägga valsedel i en urna med jämna mellanrum.
Regeringen fastslog i en utredning 2021 hur det står till med de demokratiska och rättsstatliga principerna i Turkiet att: "Respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande." Pressen är hårt ansatt. Journalister fängslas och redaktioner stängs eller tas över av regimens nickedockor.
Hur detta passar in i Melins och Billström definition av demokrati förblir en gåta.
Melin hade också kunnat kosta på sig en sökning på partiets egna hemsida innan han tog sig an jobbet. Partiet har ju mer än en gång uttalat sig negativt om den nedåtgående utveckling som landet genomgått under dess "president" Recep Tayyip Erdoğan. 2018 talade partiet klarspråk i en debattartikel i Aftonbladet. Melins företrädare Fredrik Malm (L) och partiets dåvarande partiledare Jan Björklund konstaterade riktigt att Turkiet var sig är en "demokrati, en rättsstat eller en partner för Europa i arbetet för fred och mot terrorism."
Den nybakade utrikespolitiska talespersonens uttalande kan väl inte spegla partiets nya linje i utrikespolitiken?
Samtidigt finns det skäl att rikta udden också mot andra. Visst är det så att regeringen inte tar upp den oroande utveckling som länge pågått i Turkiet i utrikesdeklarationen. Men redan i förra årets deklaration hade kritiken mot Turkiet plockats bort av S-regeringen. Några månader senare i juni, när det blivit klart att Sverige sökte Natomedlemskap, utmålades Turkiet enbart som en partner i framtida säkerhetspolitik.
Diplomatiskt finlir är en sak. Sladdrig ryggrad en annan.
Billströms utrikesdeklaration avslutades med orden: "Fred och demokrati är inte självklara tillstånd. De måste vinnas av varje generation, av varje stat och de måste ständigt försvaras." Det måste också gälla när det är politiskt obekvämt.