Högerextremister använder det svenska mediestödssystemet för att undergräva vår demokrati.
I dagarna kom två påminnelser om detta. Dagens Nyheter har berättat (28/5) att Marie Norbäck, docent i företagsekonomi vid Göteborgs universitet, lämnat sitt uppdrag i Mediestödsnämnden.
Norbäck säger att hon inte vill vara del av ett system som delar ut stöd till aktörer på ytterkanten som trakasserar politiker, journalister, tjänstemän, opinionsbildare. Enligt henne var droppen att en högerextremistisk sajt bedrev en kampanj (DN 27/5) mot en anställd på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. När sjukhusets presstjänst vägrade lämna ut uppgifter om personens anställning till sajten, publicerade den namn på flera medarbetare på presstjänsten som påstods skydda ”vänsterextrem terrorist”.
Denna sajt får mediestöd ur potten redaktionsstöd.
Patrik Oksanen, journalist inriktad på försvars- och säkerhetspolitik, visar i ett inlägg i Aftonbladet (28/5) en större bild. Hur diverse nätprojekt runt Sverigedemokraterna, samt mer öppet fascistisk och Moskvaallierad miljö, navigerar bland mediestöden och får ut miljoner kronor.
Det handlar om ”Egor Putilov”, även känd under andra, ibland samtidigt använda identiteter: Jurij Popov, Alexander Jarovenko, Alexander Fridback och Martin Dahlin.
Han arbetade 2016 som tjänsteman på SD:s riksdagskansli, då han skickade in en falsk debattartikel till Aftonbladet, undertecknad av en person som inte existerade. I samma veva avslöjade Sveriges Radio hur ”Putilov” två år tidigare hade köpt ett hus till underpris av en brottsdömd rysk affärsman, bara för att sälja det vidare två månader senare och tjäna över sex miljoner kronor, i något som ser ut som en förtäckt penninggåva med oklart ursprung.
2018 berättade tidningen Arbetaren att ”Putilov”, invandrad från Ryssland, hade fått uppehållstillstånd i Sverige och senare svenskt medborgarskap med hjälp av en påhittad identitet och falsk kärlekshistoria. 2019 förklarade riksdagens högste tjänsteman, riksdagsdirektör Ingvar Mattson, att ”Putilov” inte får journalistackreditering till riksdagen på grund av sina kontakter med rysk underrättelsetjänst.
Han är nu chefredaktör på den SD-nära sajten Samnytt – tidigare känd som Samhällsnytt och dessförinnan Avpixlat – som tar emot mediestöd.
Detta är en historia om en sfär självutnämnda ”Sverigevänner”, i och runt SD, som i själva verket avskyr Sverige och samarbetar med vårt lands fiender. Men det är även en beskrivning av hur dessa krafter använder de offentliga institutionerna, i det här fallet mediestödet, till sin destruktiva verksamhet.
De nya formerna av mediestöd har bäddat för det. Den stödberättigade kretsen har utvidgats och trösklarna har sänkts, jämfört med det tidigare driftsstödet.
De behöver höjas. Men inte genom att myndigheter börjar granska innehållet i publiceringarna innan pengar betalas ut. Det skulle stå i strid med Sveriges grundlagsstadgade strikta censurförbud, och en ändring i det skulle öppna för rätt stora ingrepp i pressfriheten.
I stället bör i grunden samma regler införas för de nya mediestödsformerna som finns för det gamla, om än förändrade, driftsstödet. Tidningar och sajter som tar emot mediestöd ska ha en viss mängd betalande läsare. En tillräckligt hög gräns skulle säkra viss kvalitet och filtrera bort det allra mesta av skräpet.