Kan reglerna för mediestöd bli ett verktyg för statlig åsiktskontroll? Risken finns. En öppning gjordes med bestämmelsen om ”god medieetisk sed” för att få stöd. I praktiken har det lösts genom att de som söker ekonomiskt stöd ansluter sig till branschens medieetiska system – och kan kritiseras i Medieombudsmannens och Etiknämndens avgöranden. Medier som är med där anses leva upp till kravet.
Det kan förvisso ses som en olycklig sammanblandning av myndighetsutövning och relationer i civilsamhället. Det är inte heller givet att de beslutsfattande i stödsystemet kommer att acceptera den här lösningen i framtiden, utan göra egna bedömningar av vad som är god medieetik.
Men nu tas ett än större kliv i samma riktning, utifrån ett annat stödkriterium – kvalitet. Myndigheten för press, radio och tv (MPRT), som fördelar mediestödet, menar att regeringen är otydlig om vad som menas med ”redaktionellt innehåll av hög kvalitet” som det heter i den styrande förordningen.
Därför är myndigheten på väg att utfärda en föreskrift med följande precisering: ”Med redaktionellt innehåll av hög kvalitet avses att mediet regelmässigt präglas av ansvarstagande nyhetsförmedling. Med ansvarstagande nyhetsförmedling avses bland annat att nyhetsmediet inte bidrar till att sprida felaktig eller manipulerad information, inte uppmanar till brott och avstår från publiceringar som vilseleder kring etablerad vetenskap och kunskap.”
Den här typen av villkor, då kallat demokratikriterium, fanns i direktiv till en presstödsutredning när det nya mediestödet arbetades fram. Det avskrevs i parlamentarisk enighet eftersom det ansågs kunna bli missbrukat för att styra mediernas åsiktsinnehåll.
Men nu återkommer det i den här formen. Skrivningen öppnar för godtycke och åsiktsstyrning av just det slag som lagstiftaren har velat undvika.
Uppmaning till brott på tidningssidor och i etern täcks av grundlagsfästa bestämmelser om tryckfrihetsbrott med möjlighet att åtala ansvarig utgivare. Vad som är felaktig och manipulerad information, eller vilseledande kring vetenskap och kunskap, är däremot ofta en ytterst subjektiv fråga. Det visas med all tydlighet av dagens infekterade debatt om hantering av pandemin. Ska staten via sitt mediestöd understödja vissa uppfattningar och begränsa andra?
Men även sättet som regleringen uppstår på är under all kritik. Formuleringen ovan hade i vart fall tidigare aldrig passerat i ett beslut i riksdagen. Det var därför det påstådda demokratikriteriet stoppades. Men nu återkommer samma riskabla förfarande via en föreskrift som myndigheten utfärdar själv.
Det är oacceptabelt. Regering och riksdag bör sätta stopp för MPRT:s fria åkning.
Fri journalistik låter sig inte inordnas i de här snäva ramarna. Ett öppet offentligt samtal måste tåla ytterligheter i fråga om åsikter. Om syftet är att värna journalistisk kvalitet genom mediestödet är det bättre att villkora pengarna med att mediet har betalande läsare eller lyssnare. Det skulle filtrera bort en hel del skräp, men göra det utifrån ett objektivt kriterium utan utrymme för godtycke.