Statsminister Ulf Kristersson (M) gillar att träna. Men statsministern varken kan eller ska slinka in på närmaste allmänna gym för ett träningspass. Det är helt enkelt en fråga om säkerhet.
Statsminister Olof Palme (S) mördades på väg hem från en biograf och utrikesminister Anna Lindh (S) mördades när hon handlade kläder på NK.
Även med säkerhetsvakter kan man inte garantera säkerheten på ett allmänt gym. Att det finns möjligheter för statsministern att träna där hen bor är därför inte så mycket att orda om. När Kristersson flyttar ut får dessutom nästa statsminister ta över utrustningen.
Däremot kan man som skattebetalare ifrågasätta kostnaden. 487 000 kronor för ett hemmagym. Det är inte utan att man hajar till när man läser kostnaden för upprustningen av gymmet på Harpsund, som används till representation, arbete, regeringskonferenser och rekreation.
Särskilt om man ställer denna kostnad i relation till uppfräschningen av gymmet i statsministerns tjänstebostad Sagerska palatset som, enligt Aftonbladet, gick på 200 000 kronor.
Varför renoveringen av gymmet på Harpsund blev mer än dubbelt så dyr är svårt att förstå. Enligt Aftonbladet har det köpts in ett löpband för 70┣000 kronor, en träningsmaskin för 67┣000, två benträningsmaskiner för 94┣000 och en crosstrainer för 64┣000 kronor.
"För mig låter det som en hög kostnad", säger Jenni Östling, kassör och träningsinstruktör på Flen Sport & Hälsa IF till Eskilstuna-Kuriren. Hon tar upp flera exempel på liknande gymutrustning som kostar betydligt mindre.
Till Aftonbladet säger Regeringskansliets presstjänst att gymmet även kommer användas av personal från de myndigheter som jobbar på Harpsund och av statsministerns besökare.
Det må så vara, men gymmet kommer knappast att utnyttjas så flitigt att det kan motivera kostnaden på en halv miljon kronor.
För de flesta som kommer till Harpsund går det dessutom att ta sig ut i naturen eller kanske till och med ro en sväng i den berömda ekan. Då får man dessutom bonusen att andas frisk sörmländsk lantluft.
Våra politiker bör fundera mer än en gång på vilka signaler de skickar ut när de spenderar skattebetalarnas pengar. Det gäller i synnerhet utgifter som är hänförliga till den egna personen.