Vill regeringen få något gjort behöver den i varje fråga en majoritet i riksdagen. Tisdagens överenskommelse med Vänsterpartiet ger inte stöd som räcker för beslut i riksdagen i någon enda fråga. Så är det även med det pensionstillägg som skissades i ett pressmeddelande, där varken utformning eller finansiering är klargjord.
För varje lagstiftning och eller tilläggsbudget behöver en enpartiregering under Magdalena Andersson (S) stöd från minst ett parti till, förutom S, V och MP. Det vi redan ser ibland, och som kan bli mer vanligt under vårriksdagen, är att de intryck man tror sig skapa inför valrörelsen väger tyngre. Att förslag verkligen går igenom – eller ens är genomförbara – tas det mer lätt på.
Det är visserligen just nu en kraftfull konjunkturuppgång, där både arbetsmarknad och statsfinanser till stor del rätar upp sig själva. Men det finns inte bara en kort sikt. Låsningar, bristande beslutsvilja eller beslut som ställer till problem senare kan vålla mycket långvariga bekymmer, även om de inträffar mindre än tolv månader före en valdag.
Det ytterst kortfattade papper om pengar till pensionärer som Nooshi Dadgostar (V) fick från Magdalena Andersson (S) är dessvärre ett skolexempel på hur en komplicerad fråga i ett viktigt socialt system absolut inte bör hanteras. Återverkningarna i det större pensionssystemet är inte ens antydda, och nog inte heller genomtänkta.
Det beskrivs som tillägg inom ramen för bostadstillägget för pensionärer, men saknar samband med den prövning mot bostadskostnader och annat som görs vid ansökan om bostadstillägg. Pengarna ska i stället betalas ut "automatiskt", alltså utan ansökan. De ska ändå trappas ned. Tvärtemot intrycket Nooshi Dadgostar gav i en del uttalanden på annat håll än i riksdagen är det inte alls 1 000 skattefria kronor i månaden för alla berörda.
Utan ansökan är det omöjligt med den prövning mot förmögenhet som sker för bostadstillägg. Nedtrappning ska ske mot annat än arbetsinkomst och pension från avtalsförsäkring. Kvar som grund för nedtrappning är då de statliga samt de privata men inte avtalsbestämda pensionsinkomsterna – samt kapitalinkomster.
Utspelet presenteras som bättre ekonomi för äldre som "jobbat hårt hela livet" men ändå har mycket svag ekonomi. Men det blir svårt att undvika att det nya stödet i många fall hamnar hos personer som under åtskilliga år inte arbetat. Stöd kan även gå till personer som har god förmögenhet eller på andra sätt god familjeekonomi men låg egen pensionsinkomst.
Detta ska alltså regeringen på något sätt reda ut, och sedan försöka få majoritet för det i riksdagen. Det finns kanske fler partier som struntar i följderna och gärna underminerar pensionssystemet på fler sätt.
Inte bara regeringen bedriver plakatpolitik utan att räkna ihop till stöd i riksdagen. Skattebortfallet från den klimatpolitiskt kortsynta bensinskattesänkning som M, SD och KD viftar med är nu medräknat i statsbudgetens fastställda inkomstberäkning. Men det verkliga beslutet om skattesatsen kommer under vintern eller våren. Majoriteten för att då sänka skatten finns sannolikt inte.
Moderater och andra måste ha förstått det, men de har skaffat sig tillfället att göra samma taktikmanöver två gånger, utan att behöva verkställa det som de nog vet är feltänkt.