Strängnäs fjärrvärmerörelse kommer att säljas. Kommunfullmäktige beslutade detta på måndagen i stor majoritet. 

Erbjudande från Solör tycktes för aptitligt. Många av dem som tvekat – S – eller varit emot en försäljning – MP, C, KD – landade i ett ja när förslaget väl låg på bordet.

Argumenten mot en försäljning står sig dock väl och tål att upprepas: Det är en dålig idé att ersätta de facto offentligt monopol med ett privat. I det förra fallet finns ett politiskt ansvar gentemot medborgarna som saknas i det senare. Det betyder kommunal förlust av kontroll över sådant som investeringar, taxor och åtaganden i klimatarbetet. 

Kontrollförlusten kan på kort sikt lindras via minoritetsägande och avtal av det slag som kommunen har skrivit med Solör. På lång sikt bestämmer dock den som har ägarmajoriteten. Och ja, 20 år – som är den tid då ägaravtalet gäller – är en tidsparentes när det handlar om infrastruktur som kommer att finnas på plats så länge som det bor människor i det som i dag är Strängnäs kommun.

Det är anmärkningsvärt att enbart V och L har klarat av att se frågan ur det perspektivet.

Men när saken nu är avgjord får man göra det bästa ur situationen. Strängnäspolitikerna bör hålla ett vakande öga på ägaravtalets efterlevnad och bevaka kommuninvånarnas intressen inom avtalets ramar.

Och hur ska Strängnäs kommun använda den dryga miljard som man får från Solör? Det talas om satsning på olika saker som i brist på bättre ord kallas investeringar. Men det är bra att låta sig påminnas om det självklara: Detta är inte investeringar i egentlig mening. Nya idrottsanläggningar och äldreboenden ger inga framtida intäkter. I stället innebär de nya kostnader. Sådant må behövas men miljardhybrisen får inte leda till att kommunen bygger sig fast i en svårhanterlig kostnadsvolym. Den som vill hitta exempel på detta i Strängnäs historia behöver inte leta länge.

Sedan återstår frågan om Sevab. Beslutsfattarna i Strängnäs och Eskilstuna bör klargöra vad de vill göra med det gemensamma ägarbolaget, som efter Strängnäs försäljning inte blir mycket till vare sig gemensamt eller ägarbolag.

Eskilstuna och dess energibolag Energi och miljö kan gott damma av idéerna om ett samarbete eller samgående med andra, mer pålitliga, kommunägda bolag i regionen. Framtida byggande av nya värmeverk, utbyggnad av fjärrvärmenät med mera vinner på att grannar gör detta tillsammans. Fusionsplanerna med Mälarenergi i Västerås föll på målsnöret för drygt 20 år sedan. Det kan vara värt att försöka igen.

Hur andra kommuner bör se på långsiktiga och organisatoriskt krävande samarbeten med Strängnäs kommun framöver är ett ämne för sig.