Även med nuvarande och nya kärnkraftverk i drift kommer klimatpolitiken att kräva mycket tunga investeringar, i flera delar av elsystemet.

Det ställs krav på utvecklade system för elens prissättning. Men också på stora förstärkningar av kraftledningsnätet, inom landet och i kablar som knyter samman Sverige med grannländer.

En besk påminnelse detta finns i den årliga beräkning Svenska Kraftnät gör av hur nätet står pall den vinterdag då årstid, väder och produktion gör belastningen störst. Det deras kalkyler nu belyser är att så snart som 2027 eller tidigare kan risken för upprepade intermezzon med akut effektbrist väntas snabbt bli större och större.

Åtgången av elström kommer att öka i den takt nya miljövänliga industriprojekt blir startklara. Elektrifieringen av biltrafik spelar också in, men inte med samma tyngd som de industriella satsningarna. Till dessa hör ombyggnaden av stålverket i Oxelösund där elektricitet ska eliminera mycket stora koldioxidutsläpp.

2022 och i vintras gick det visserligen bra, utan akut läge med framtvingade bortkopplingar av företag och andra elabonnenter. Men vid närmare påseende är det inte alls ett lugnande besked. Det var ett besvärligt läge den timme då belastningen var som allra störst under vintern 2022-23, på förmiddagen 16 december. Energimarknaderna var störda av följderna av det ryska kriget mot Ukraina, och dessutom var två svenska reaktorer tillfälligt ur drift.

Men turligt nog var kylan inte fullt så sträng som den kan väntas vara den dag på året då elnätet pressas hårdast. Vindkraften levererade dåligt, men inte på fullt så låg nivå som man kan vänta en dag när risken för effektbrist och bortkopplingar bedöms vara störst.

Företag och privatkunder hade dock uppmärksammat både höjda elpriser och risker för effektbrist. De hade sänkt elförbrukningen. Den låg åtta procent lägre än året innan. Men hade vädret varit strängare, och kunderna inte mer än vanligt aktiva med att spara på elen, så hade effektbristen varit sannolik. Möjligheterna till elimport söderifrån hade då kunnat bli otillräckliga.

Teknikkonsultföretaget Sweco gjorde nyligen en uppskattning av investeringsbehovet i elnätet till 945 miljarder kronor fram till 2045. Men Svenska Kraftnät ligger efter i utbyggnaden, inte minst på grund av långdragna tillståndsprocesser fyllda med överklaganden.

Till bristerna hör att kapaciteten är för liten för att i alla trängda lägen klara att ta emot tillräckligt med importerad el från Finland. Förbindelsen mellan östra Svealand och sydvästra Finland har större kapacitet då ström exporteras österut.

Svenska Kraftnät fick in stora belopp i så kallade flaskhalsavgifter förra året. Sådana pengar bör i fortsättningen användas för att forcera investeringarna, inte för löftespolitik med kontanta utbetalningar av elstöd.

Tillståndsprövningen behöver gå avsevärt snabbare, och klimatskälen måste ges ökad tyngd mot andra intressen, för att dessa inte så ofta ska försena eller försvåra eldistributionen.

Det är också viktigt att priserna på el, både för kraftverksägare och i senare led, fungerar för att stimulera produktion och investeringar som stärker effektbalansen. Dessutom bör mer timtaxor och andra väl utformade rörliga avgifter hålla nere förbrukningen vid de tider då risken för överbelastning och bortkopplingar annars blir stor.