Av världens produktion och verkliga företagande är det inte mycket som äger rum på Irland eller Cypern, eller holmar i Karibien med överdimensionerade bolagsregister. Då ska inte heller stora delar av företagsvinsterna från helt andra länder passera där för att få särskilt låg – eller ingen – företagsbeskattning.
Med ny president i USA är det dags att till sist ta itu på allvar med dem som satt i system att snylta på andra länders skattebaser. Joe Bidens förslag till ändrad företagsbeskattning innehåller en väsentligt mer effektiv minimibeskattning av storföretags nettovinster. Om dessa flyttas undan till exempelvis Irland eller något av ”skatteparadisen” på önationer söder om USA, ska de ändå beskattas i USA. Minst 15 procent av den vinst dessa bolag redovisar för sina ägare som underlag för utdelning måste de också betala i federal bolagsskatt.
Dessutom tar Joe Bidens finansminister, den internationellt högt respekterade tidigare riksbankschefen Janet Yellen, ett värdefullt initiativ. Inom industriländernas viktiga samarbetsorgan OECD ska man komma överens om att alla medlemsländer ska ha en viss lägsta bolagsskattesats. Detta bör Sverige ge ett aktivt stöd för – inom OECD, inom EU och i den internationella opinionsbildningen.
USA:s nya inriktning ger också ett stöd till något som Frankrikes president Emmanuel Macron hade med på en lång lista 2017 med initiativ för förbättrat EU-samarbete: Alla EU-länders skattesatser borde ligga inom en ”korridor”. Det skulle göra det omöjligt att som en del EU-länder länge gjort, ha ytterligt låga skattesatser för andra länders bolag, ifall dessa ser till att flytta dit vinster som uppstått på helt andra håll.
Liksom ett annat av Macrons framsynta initiativ, en gemensam lägsta miljöskattenivå i EU för klimatskadliga koldioxidutsläpp, har detta hittills inte kunnat genomdrivas. En del länder försvarar sina möjligheter att snylta på grannarna inom EU. De understöds av sådana lobbygrupper inom näringslivet som bryr sig mycket om egna privilegier men föga om marknadsekonomins välbefinnande.
Vad det handlar om är något centralt i en skattepolitik utformad efter liberala grundsatser: Skatter bör tas ut på en bred bas, med så få undantag, särregler och andra kryphål som möjligt. Då kan skattesatserna sättas lägre. Statens och kommunernas verksamhet kan finansieras med mindre störningar av den samhällsekonomiska effektiviteten. Detta gäller inte bara arbetsinkomster och kapitalavkastning, utan även beskattningen av bolagsvinster.
Men sådan liberalt utformad skattepolitik blir som regel ihärdigt motarbetad av en rad intressen som vill göra anspråk på att bestämma vad som ska anses ”borgerligt”. De gör sig till försvarare av ”skatteparadisen” och av en rad länders metoder för att dra till sig och lågbeskatta andra länders bolagsvinster. Men sådant vållar stora ekonomiska snedvridningar, samtidigt som inkomstklyftor vidgas och utrymmet för angelägna reformer och nysatsningar minskas.
Att USA nu åter höjer sin bolagsskatt en del, och stänger kryphål, är rimligt med tanke på deras väldiga budgetunderskott och stora eftersatta behov. Att USA också försöker driva på för internationellt samarbete mot skatteflykt är välgörande.