En man får asyl i Sverige men tillåts inte ta hit sin familj. Han klarar inte det försörjningskrav som finns i den tillfälliga asyllagen från 2016. Kravet innebär en inkomst på en viss nivå samt en bostad av viss storlek och standard. Mannen förväntas leva upp till det trots att han har mist ena foten, halva benet och en hand i ett sprängdåd i hemlandet.
En annan man som får avslag på att återförenas med familjen är 65 år och blind.
De två fallen nämns i korthet i en rapport från Röda Korset som presenteras i dag. Besluten i de två männens fall fattades före den lättnad för familjeåterförening som trädde i kraft sommaren 2019, som en del av Januariavtalet mellan S, MP, C och L. Om ansökan om återförening lämnas in inom tre månader efter att anknytningspersonen fått uppehållstillstånd, gäller inte försörjningskravet.
Men problemet är inte undanröjt. Tvärtom skissar den parlamentariska migrationskommittén på en återgång till den tillfälliga lagens strikta försörjningskrav för flyktinggruppen alternativt skyddsbehövande. Det är personer som ges skydd på grund av risk att avrättas, utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling, eller drabbas av urskillningslöst våld. I debatten kallas de ibland krigsflyktingar, eftersom det är vad deras flykt oftast handlar om och är fallet för den stora flyktinggruppen från Syrien.
Röda Korsets har jämfört reglerna för familjeåterförening i de 24 EU-länderna som omfattas av unionens familjeåterföreningsdirektiv. Av dessa har tio länder mer generösa regler för familjeåterförening än Sverige i dag, efter förra årets lagändring. Bland dessa finns Frankrike, Italien och Spanien som helt saknar krav på egen försörjning vid återförening av familj.
Fyra EU-länder har samma bestämmelse som Sverige, med ett tremånadersfönster då försörjningskravet inte gäller. Två av dem är Finland och Nederländerna vars försörjningsbestämmelse enbart gäller inkomst.
Några länders lagar är svårbedömda i jämförelse med de svenska, med karenstid innan återförening kan ske (Lettland, Slovenien) eller kvotsystem (Tyskland).
Sammantaget betyder det att de svenska reglerna för familjeåterförening ligger i EU:s mitt vad gäller generositet, eller något åt det mer restriktiva hållet. Om Sverige däremot väljer strikt försörjningskrav kommer den svenska lagstiftningen tillhöra EU:s hårdaste.
Det är viktigt att komma ihåg att make/maka och minderåriga barn, som återföreningen här handlar om, har i egenskap av kärnfamilj lika starka skyddsskäl som personen de vill återförenas med. Om de hade anlänt till Sverige tillsammans med honom eller henne, hade de fått uppehållstillstånd. Nekad familjeåterförening innebär alltså i grunden inget annat än ett nej till en säker resväg till Sverige.
Historierna med den sprängskadade mannen och den blinda 65-åringen kan ses som ytterlighetsfall. Men de är verkliga, direkta följder av den tillfälliga lagen och i enlighet med det som flera remissinstanser pekat på, att särskilt utsatta personer, som de med funktionsnedsättning, drabbas oproportionerligt hårt av lagskärpningen.
Sverige får inte gå tillbaka till denna omänskliga politik.