I lördags demonstrerades det i Stockholm och Göteborg. Måltavlan var pandemirestriktioner, sammanfattat i budskapet ”Nej till vaccinpass”.
De protesterande lägger upp detta som ett frihetsbudskap, ett nej till statens ingrepp i mötes-, närings- och andra friheter för att bekämpa pandemin. I själva verket hävdar dessa människor rätten att bli smittad och att få smitta andra, bottnat i bland annat ideologiskt motstånd mot vaccin.
Men det är mer än så. Konspirationsteoretiska grupper fanns bland arrangörerna i båda storstäderna men i Stockholm hade demonstrationen stark högerextrem prägel. Långt ifrån alla av de mellan 5 000 och 10 000 deltagarna hör hemma i de kretsarna men många gör det.
Och det handlar inte bara om de grupper som Det fria Sverige, Alternativ för Sverige och uttalade nazister i Nordiska motståndsrörelsen. Arrangörerna i den så kallade Frihetsrörelsen är sedan länge sammanflätade med diverse högerextremism. Det är de via personkopplingar och genom att upplåta sin plattform till framför allt antisemitiska budskap, om en allomfattande judisk makt som använder pandemin för att kontrollera och styra medborgarna.
Även de som inte delar dessa värderingar men deltar i demonstrationerna har ett ansvar. Med sin närvaro ger de högerextremismen en betydligt större megafon än vad den annars hade haft.
Hur är det då med den förmenta sakfrågan, påståendet att kraven på vaccinationsbevis är allt för omfattande? Ja, också här är gaphalsarna fel ute. Sverige har förhållandevis milda restriktioner och gör ingen skarp åtskillnad mellan vaccinerade och ovaccinerade – även om vissa partier vill gå i den riktningen.
Till det finns goda skäl. Fler svenskar måste vaccineras och vaccinationsbevis har sin plats i mixen av restriktioner, men det vore fel att helt växla om och låta vaccinerade ”få tillbaka sin frihet” som det heter. Vaccinet skyddar mot allvarligt insjuknande och ger ett skapligt smittskydd. Men det sista är långt ifrån hundraprocentigt, även vaccinerade kan smittas. Den som blir smittad kan i sin tur smitta andra, däribland ovaccinerade.
Det är smittoläget hos just dem som inte tagit vaccin som skapar problem på sjukhusen. Inläggningarna utanför intensivvården har gått spikrakt uppåt. Andelen patienter med covid-19 som huvuddiagnos har minskat men ligger likväl på 60 procent enligt Socialstyrelsen. Och även de övriga 40 procenten med covid kräver särskilt resurskrävande insatser under sjukhustiden för att inte sprida smittan.
Denna utveckling är grunden för alla karantänregler som tillsammans med sjukfrånvaron ger ansträngd personalsituation, vilket i sin tur gör att vården måste prioritera hårdare. Region Sörmland har nu ställt in all vård som inte är akut eller på annat sätt brådskande (imperativ).
Det går alltid att skruva på sådant som regler för karantän och testning, men knappast genomföra någon bredare lättnad av restriktionerna. Inte nu. Trycket på vården måste dämpas.