Tystnadskulturen på Bolindergården måste stoppas

På mer än en avdelning på det kommunala äldreboendet Bolindergården tycks personalen dra sig för att slå larm om oegentligheter.

På mer än en avdelning på det kommunala äldreboendet Bolindergården tycks personalen dra sig för att slå larm om oegentligheter.

Foto: Madelene Hergils

Ledare2024-01-08 18:43
Detta är en ledare. Strengnäs Tidning är en liberal tidning.

Under förra året ska två medarbetare på äldreboendet Bolindergården ha uppträtt otillbörligt mot en av de boende. Bland annat satte de upp affischer på politiker som brukaren ogillade i dennes lägenhet. De skrev även olämpliga anspelningar på en lapp som de fäste på den boendes ytterdörr.

Problemen uppdagades först när Bolindergårdens enhetschef i höstas besökte den aktuella avdelningen. Chefen lex Sarah-rapporterade omgående det som skett och en personalutredning inleddes.

Under lex Sarah-utredningen visade det sig att flera anställda både sett lappen och känt till de två medarbetarnas olämpliga jargong mot brukaren. Ingen av dem hade dock valt att skriva avvikelserapporter.

Till tidningen säger Fridha Söderqvist, verksamhetschef för äldreomsorgen i Eskilstuna kommun, att ”det här handlar om värdegrund och bemötande mot både varandra och våra brukare och där är inte den här sortens agerande okej”.

Enligt Per Nyström, avdelningschef på Eskilstuna kommun, har det funnits en kultur på avdelningen ”där man inte rapporterat för att man inte har velat stöta sig med kollegor”. Något som Nyström kallar ”väldigt oprofessionellt och inte acceptabelt”. Kommunen har därför satt in insatser på gruppnivå. Bland annat har ”en kvalitetssäkringssamordnare stöttat upp i verksamheten kring bland annat social dokumentation och avvikelserapportering” säger Nyström till tidningen.

På nästan alla arbetsplatser finns numera en värdegrund som tagit åtskilliga timmar att ta fram under möten och workshops. Det skrivs otaliga förslag på färgglada post it-lappar som samlas in och analyseras. Resultatet blir några ord som inte sällan är mycket vaga eller motsägelsefulla. 

Därför är det många som ifrågasätter värdegrundernas nytta. I synnerhet som det på många arbetsplatser läggs mer krut på att ta fram dem än att se till att de omsätts på arbetsplatsen i den dagliga verksamheten. 

En av de mest tongivande kritikerna mot värdegrunderna är professorn i organisationsteori, Mats Alvesson, som hävdar att värdegrundsorden i bästa fall är meningslösa och i sämsta fall skadliga. Han menar att värdegrunder ofta används av ledningar som en slags försäkring för att kunna ha ryggen fri om något händer. 

När något går snett, säger han, kan ledningen peka på tre saker: vi har gjort formellt rätt, vi jobbar med vår värdegrund och vi ser över våra rutiner. Inget av dem hjälper nödvändigtvis.

För att få en bättre organisationskultur, menar Alvesson, är det sällan meningsfullt att arbeta med värdegrundens vaga positiva ideal. I stället bör man sätta sig ned och prata om vad man har för problem på arbetsplatsen och hur man ska lösa dem. 

Men att ta sig an och lösa problemen är naturligtvis komplicerat. Det tycks vara enklare att sätta in en kvalitetssäkringssamordnare som kan stötta upp i verksamheten kring avvikelserapporteringen, än att gå till botten med orsakerna till att de inte skrivs.

För problemen på Bolindergården är både djupa och allvarliga. På mer än en avdelning tycks personalen dra sig för att slå larm när något gått riktigt fel. 

Kommunens förklaring i det aktuella fallet är att personalen inte rapporterar för att man inte vill stöta sig med sina kollegor. En annan tolkning av detta är att det växt fram en tystnadskultur på boendet. 

Frågan är varför?

Tystnadskulturer växer ofta fram på arbetsplatser där personalen som rapporterar/slår larm om olämpligt beteende inte känner sig lyssnade på. När de problem som påtalas inte åtgärdas eller att de som rapporterar i värsta fall själva hamnar i kläm. 

Vad som är orsaken till att personalen på Bolindergården inte vågar stöta sig med sina kollegor tycks inte någon de ansvariga cheferna på kommunen kunna förklara. Men frågan är om man verkligen arbetat ordentligt med sin organisationskultur. Satt sig ned med personalen ringat in problemen och kommit fram till konkreta förslag på hur de ska lösas. 

I längden räcker det inte att göra formellt rätt, genom att utreda och sätta in åtgärder, när oegentligheter inte längre går att blunda för. Ansvarar man för ett boende, med många sköra äldre som inte alltid själva har möjlighet att slå larm, måste ledningen på alla nivåer arbeta varje dag för upprätthålla goda rutiner. Det görs inte minst genom ett aktivt, ständigt närvarande och lyssnande ledarskap. 

Finns verkligen det på Bolindergården? Eller kommer cheferna bara på "besök"?